”Det blir smart att vara dum”

Läs Daniel Pernikliskis krönika

helskärm

Nyligen berättade min flickvän en reportageövning de hade i skolan. De kvinnliga studenter som gjorde sina reportage om män var alla med om någon sorts efterspel. Männen var i olika åldrar och med olika bakgrunder, men gemensamt var att de hade misstolkat mötet med journaliststudenterna. De tycktes tro att det faktum att en kvinna hade visat intresse måste innebära att det fanns någon sorts attraktion dem emellan, och fortsatte höra av sig när jobbet var slutfört.

Det ligger nära till hands att tänka att dessa män var korkade.

För steget är ju rätt långt från att vilja göra ett reportage om någons livssituation till att vilja ligga med den, kan man tycka.

Men det ligger helt i linje med den forskning som säger att evolutionen har gjort att män överskattar sig själva, därför att de tjänar på det ur ett fortplantningsperspektiv.

Om de tror att alla vill ligga med dem så är risken mindre att de missar chansen när någon verkligen vill göra det. Det blir, så att säga, smart att vara dum.

Samtidigt tränas kvinnor i att vara snygga och sexiga och fina och fräscha.

De får tidigt lära sig att skönheten är ett vapen och sedan fortsätter skönhetsskolan livet ut. Det är ju också smart ur ett

fortplantningsperspektiv, eftersom de tjänar på att vara så fina att alla vill ligga med dem, så att de har fler att välja mellan.

Det här är som vilket avsnitt av ”Ett med naturen” som helst, och hade det inte varit för det här med civilisationen hade ingen höjt på ögonbrynen. Nu tror jag ändå att man tjänar på att notera att vi faktiskt har lämnat grottorna bakom oss. Och agera därefter, tills evolutionen har hunnit ikapp.