Han vill inte ha barn

Malena Ivarsson svarar på läsarnas frågor och sex och kärlek på Aftonbladet Föräldrar

Hanna längtar efter att bli mamma. Hon är 31 år och känner sig redo, men hennes pojkvän är 5 år yngre och vill inte alls ha barn nu. Hur ska man göra när en vill ha barn och inte den andre?

helskärm

Är det något särskilt som gör att det känns akut just nu?

- Jag vill inte bli för gammal, jag vill gärna ha mer än ett barn. Alla våra vänner har barn. Det känns som om hjälp tänk om jag inte hinner med.

Det kommer du säkert att hinna med. 31 år är fortfarande ungt i barnsammanhang. Tänk på alla som blivit mammor när de varit över 40, som Madonna till exempel.

- Jag vet. Men jag vill veta hur jag ska få honom att förstå hur det känns för mig.

Vad har du gjort hittills?

- Det sista året har jag pratat mycket om det. Vi har varit ihop i tre år. Ingen av oss har några längre förhållanden bakom oss. Det känns så rätt med honom.

Du sa inte på vilket vis du berättat för honom hur gärna du vill ha barn.

– Ja, men det är det som är grejen. Han lyssnar inte på det örat alls. Han vill resa säger han. Han vill inte vara bunden. Han är alltid i farten. Tränar hårt. Både tennis och löpning. Han håller sig i form och är utåtriktad. Alltid med polare omkring sig.

Och hur är du.

– Jag är känslig och blir lätt lite isolerad.Han inte alls lätt för att ”ta” människor som han kan.

Är ni ute tillsammans.

– Nej inte så ofta. Han har sitt kompisgäng. Jag är hemma och väntar.

Är du nöjd med det?

– Ibland.Ibland känner jag mig ensam.

Hur ofta är ibland.

– Nästan varje dag faktiskt. Ibland känns det som att han vill ut för ofta, medan jag gärna kan sitta hemma. Men han är väldigt mogen ändå. Kan prata om känslor och har bra hand

om ekonomi. Han är inte den som festar runt.

Och vad tycker han om barn?

- Han älskar barn. Och de tycker om honom. Men han vill vänta och kan inte säga hur länge. På honom verkar det som om han kan vänta i tio år och då är jag för gammal.

Kan du tänka dig ett liv utan barn.

– Nej. Då är det bättre att vi separerar så jag får chansen att träffa någon som vill ha barn. Fast jag hatar att tänka så eftersom det är honom jag älskar.

Vad skulle du säga om att mötas på halva vägen. Att ni sätter upp ett slags datum, säg om cirka två år.Han måste ju förstå att han

inte heller kan uppehålla dig hur länge som helst.

– Han bara sluter sig.

Hur känner du dig då?

– Jag är inget värd.

Det är du. Det måste du alltid tänka. Men ni två har ett hkommunikationsproblem. Du vill tala om en viktig sak. Den kanske

viktigaste i ditt liv. Och han sluter sig.

– Jo det är sant.

Vad jag menar är att om ni kan bättra er kommunikation så har ni nog lösningen där. Han måste visa att han har förstått alla dina känslor kring att få barn, utan att gå i försvar och sluta sig. Då kommer du i din tur

kunna känna att du kan lita på vad han säger. Säger han vänta i tre år. Så kan du tro på det. Säger han aldrig. Så blir du fri att handla.

Kommentar:

När man inte kan komma överens speglar det ofta en djupare konflikt än frågan om att ha barn eller inte. Hanna känner sig inte lyssnad på. Även om hennes kille är bra att tala om känslor förmår han inte ge henne den trygghet hon behöver.

Han är ute och aktiv. Hanna är hemma och väntar. I såna ojämlika relationer blir ofta längtan efter ett barn extra stark. Hanna ser en möjlighet att få mer sällskap och tror kanske att det ska ändra på hennes kille.

Jag tror att om Hanna tar tag i de sidor hos sig själv som hennes kille står för. Aktivitet .Odlandet av vänner. Så kommer han inte att känna sig hotad av ett framtida barn, eftersom hon visar mer självständighet.

Vår frihet är mycket begränsad. Kvinnors ännu mer. Vi påverkas starkt av vår biologiska klocka. Ibland lite väl mycket.

Men ett barn har rätt att känna sig välkommet av båda föräldrarna.

Gör så här:

Läs mer av Malena

Malena Ivarsson (malena@aftonbladet.se)