"Nästa generation kommer att julhandla ihjäl sig"
Publicerad 2011-11-07
Läs Daniel Pernikliskis krönika
Moder jord lär vrida sig i ångest när julen börjar närma sig. Snart fylls gatorna till bredden av människor med hög puls och dåligt humör, som springer runt som yra höns i jakten på att göra av med mer pengar än de har råd med. Allt för att införskaffa allsköns onödigheter, varav hälften inom en snar framtid kommer att återfinnas på samhällets sopstationer, eldas upp och stiga som giftig rök mot himlen.
Visst pirrade det i magen på mig också, när jag var liten och julen närmade sig. Utan att ha gjort någonting särskilt skulle jag få en väldig massa julklappar av snälla människor som verkligen inte hade behövt ge mig ett dyft. Klart jag var glad för det, att det fanns en oskriven lag om att jag skulle få saker. Och det var ju knappast jag som hade hittat på spektaklet, så varför skulle jag må dåligt över det?
Naturligt började julpirret att minska i takt med att kraven på mig ökade. När jag förstod att julmaten varken lagade eller inhandlade sig själv, utan att det fanns människor som inte uppskattade julen lika mycket som jag som låg bakom. Människor som pratade om julhets och julstress. Och när jag själv var en i ett hav av svettiga och arga människor på något stort varuhus, slet mitt hår över vad jag skulle köpa till den och den, började jag undra vad vi håller på med. Varför vi köper saker till varandra på det här sättet över huvud taget?
Tanken att familjer samlas kring jul är fin – om lugn och gemenskap får vara ledord. Inte stress, trivselpanik och vansinneskonsumtion.
Som det är nu är proportionerna åt skogen. I runda slängar är julen 15 procent mys och 85 procent sjukdom. Barnen må gilla sina klappar, men det är vi vuxna som sätter ribban för hur ett julfirande ska vara, och nästa generation kommer att handla ihjäl både sig själva och planeten om vi inte taggar ner.
