”Vi vuxna svär – klart våra ungar gör det”
Ny studie visar att barn så unga som två år har koll på svordomarna
Amerikanska studier visar att barn, redan från tvåårsåldern, börjar få koll på svordomar. Vid elvaårsåldern har de ett lika utvecklat svordomsvokabulär som vuxna.
Klart att barn kan svära. Att härma är barns viktigaste egenskap, och egentligen är det lite komiskt att vi vuxna ofta anstränger oss för att skydda våra barn från svordomar, samtidigt som svordomarna är en naturlig del av vårt eget språk.
Vi vill vänta med de fula orden tills barnen har uppnått en tillräckligt hög ålder för att kunna avgöra i vilka situationer svordomarna passar sig. Men det är en snudd på omöjlig uppgift eftersom de flesta svordomar sker på reflex. Om jag slår mig på tummen skriker jag ”faaan”, innan jag har hunnit tänka på att min dotter kommer att höra mig. Hon lägger ordet på minnet och kommer att testa det för att ta reda på när man kan använda det. Trial and error.
Min pappa har berättat om när han var i tioårsåldern och hade släpat upp saker flera våningar, från källarförrådet till lägenheten. I samband med att han pustade ut i hallen berättade han för sin pappa att det hade varit lika jobbigt som att ”knulla sin morsa”. Nu utspelade sig förvisso den här händelsen i Bulgarien där en svordom av det slaget är av ungefär samma kaliber som ”fan” och ”helvete” här. Men av sin fars reaktion lärde han sig ändå att den typen av svordomar inte uppskattades i hemmiljön.
Trial and error.
Om man accepterar svordomar i sitt eget språk, kan man inte förfasa sig över att barnen apar efter. Men man kan vägleda så gott det går och få sig goda skratt på vägen.
