”Jag fick en chock när pappa röstade”
Åsa Erlandson: Vi har ju bakats i samma värderingsform
Barn röstar som sina föräldrar, visar en ny undersökning. Det må så vara. Själv gick jag ovetandes genom livet och fick först i vuxen ålder veta vad mina föräldrar röstar på. Då ramlade jag av stolen.
Ja, jag gjorde faktiskt det. Vi satt vid köksbordet och pratade samhällsfrågor och jag vägde lite lätt på stolen så där tonårsmässigt som man gör när man kommer hem till sina föräldrar och dricker mjölk och regredierar. Och vi var rörande överens – som alltid – och njöt av att lösa världsproblemen tillsammans. Samma inställning till de viktigaste frågorna, samma tankar om hur det borde bli. Allt hade varit frid och fröjd om han bara inte hade sagt vad han röstar på. Det var då jag ramlade av stolen.
Nej, det var varken SD eller KD, bara raka motsatsen till mig. Och jag undrar hur det är möjligt. Jag hade kunnat ta gift på att hela familjen tyckte likadant för vi har bakats i samma värderingsform tills det blivit en riktigt fast och stadig åsiktskaka av det hela. Inte en enda gång hade jag kunnat tro att vi tillhörde varsin ände av skalan och därför startade jag ett förhör som gick ut på att allt måste vara ett stort missförstånd. Han måste ha blandat ihop röstkorten. När det inte ledde framåt, slog jag fast att han tycker fel. (Det ledde inte heller framåt).
Jag talade ut hos mamma – som genast berättade vad hon röstade på. Då började jag leta runt i köket efter dolda kameran.
Men så här i backspegeln när jag lugnat ned mig inser jag att det inte spelar någon större roll och vore min pappa partiledare skulle jag rösta på honom när vi sitter där och snackar politik för då låter det som det ska. I de avgörande frågorna är vi trots allt eniga och till skillnad från många av mina vänner har vi åtminstone inga smygbruna i släkten som dricker lite för mycket på julafton och skämmer ut sig.