”Har McDonalds missat debatten?”
Publicerad 2012-01-20
Läs Åsa Erlandsons krönika
I julas körde vi land och rike runt och rakt in i ett könsdike.
McDonalds könsdike. För i restaurangerna längs vägarna råder strikt uppdelning mellan pojkar och flickor. I deras Happy värld är det självklart att pojkarna vill ha en ond drake som leksak, och flickorna en rosa liten kam. Har McDonalds missat debatten?
Det här är ju inget nytt. I över 30 år har vi konstaterat att barn inte ska tvingas in i vuxenvärldens uppfattning om hur en pojke eller flicka ska vara. När tidningen Vi Föräldrar ordnade ett upprop mot könsstereotypa leksaker höll McDonalds med om att de har ett ansvar, ”det är inte vår sak att bestämma vilka barn som ska leka med vad”. Ändå händer inget. Personalen fortsätter att fråga efter könet när man handlar till barnen. Och då är det inte min farfar född 1912 som står bakom kassan, utan 20–åriga tjejer och killar.
Hur blev det så här? Det bär mig emot att ödsla energi på Happy Meal, men av ren nyfikenhet funderar jag på varför det ser ut som det gör. Det vore ju så lätt att ändra! När jag en gång i tiden jobbade på McDonalds var det så tokmallat att den kund som bad om en Big Mac utan lök fick nej. Allt sker efter ett strikt schema med radiostyrd personal, alltså borde det bara vara att gå ut med en order: ”Låt barnen välja själva”. I stället tvingas en femårig pojke förklara sig i kassan när han vill byta draken som han redan har. (Och sedan en gång till, när han får en kam. Hur leker man med den?).
Genom att säga ”Varför vill du byta? Den andra leksaken är för flickor” säger man tre saker:
Pojkar måste gilla fula drakar.
Flickor är menlösa.
Du är konstig om du inte håller med.
Det är upp till McDonalds att bestämma vilka leksaker de säljer, men inte vem som ska få leka med vad.
