"Metoden borde tas emot som en frälsning"
Daniel Pernikliski: Ett ypperligt sätt att garantera ett jämställt förhållande"
Metoden som boken ”skilda på låtsas – i stället för skilsmässa” förespråkar borde tas emot som en frälsning. Vad den handlar om är att dela lika på ansvaret. Varannan vecka har mamman ansvaret och varannan vecka är det pappan. Utan att skilja sig kan man få alla de fördelar som skilda människor brukar lyfta fram med varannan-vecka-livet. Egentid, frihet, avkoppling, starkare relation till barnen och så vidare.
Det är ett ypperligt sätt att garantera ett jämställt förhållande. Något som ALDRIG sker av sig självt. Bestämmer man inte konkret hur man ska ha det halkar man in i traditionella hjulspår, och de hjulspåren är allt annat än jämställda.
Dessutom har jag svårt att föreställa mig en bättre medicin mot skuldkänslor och dåligt samvete i vardagen. Min tjej och jag delade lika på föräldraledigheten från början. Vi hade hand om hem och barn halva veckorna var. Men helger och andra perioder då vi var hemma samtidigt kunde ingen av oss koppla av. När båda två hade ansvar för samma sak samtidigt, fick man automatiskt dåligt samvete om man gjorde någonting annat.
Ett problem som försvann i samma sekund som vi delade upp ansvaret på fritiden också.
Familjejobbet liknar vilket arbete som helst, på det sättet att det inte fungerar bra om inte arbetsuppgifterna är tydliga.
Vem sätter på kaffebryggaren på kontoret, när ingen har det som uppgift? Någon har inte ens reflekterat över att det är en uppgift, eftersom det alltid finns kaffe där. Någon annan är den som sätter på den varje gång, för att det annars inte blir gjort.
