”Vi äger också förmågan att fördärva våra barn”

Daniel Pernikliski om ett stort steg för jämställdheten

helskärm

Det finns en gåta som utspelar sig på ett sjukhus och man ska reda ut släktskapet mellan en patient och en läkare.

Det är flera läkare inblandade och allt blir väldigt förvirrat och för nio av tio personer förefaller gåtan närmast omöjlig att lösa.

Läkaren kan inte vara patientens pappa, farbror, eller morbror eller någonting annat heller – tycks det.

I själva verket har gåtan en mycket enkel lösning, men den bygger på att man har förutfattade meningar.

Läkaren visar sig vara patientens mamma och då faller allt på plats.

Problemet är att de flesta människor omedvetet tänker att en läkare är en man och inte en kvinna.

Således har de som ska försöka lösa gåtan inte ens funderat i banorna kvinnliga släktingar.

Jag som verkligen brukar försöka tänka efter och inte vara för snabb med att säga ”hon” eller ”han”, åkte dit på gåtan jag med – lik förbannat.

Så med rodnade kinder var det bara att konstatera att trots att jag verkligen anstränger mig, så är fördomarna lika djupt inkörda i mitt undermedvetna som i någon annans.

Allt som krävs är att bli lite förvillad.

Lite samma vibbar får jag när jag läser att forskare har kommit fram till att även pappor kan ge sina barn ätstörningar.

Man har bedrivit mycket forskning på ämnet, men det har alltid kretsat kring mamman och man har sökt förklaringarna hos henne.

Det borde ju inte vara ett jättemysterium tycker man.

Pappor har ju också ätit i alla tider och även pappor kan vara osunt kroppsfixerade.

Jag föreställer mig att forskarna med rodnade kinder konstaterar att trots att de är forskare så är fördomarna lika djupt inkörda i deras undermedvetna, som i någon annans.

Men nu är det uppdagat och måste betraktas som ett stort steg för jämställdheten – att vi pappor också äger förmågan att fördärva våra barn.