”Absurt om man ska skämmas för att man har barnen på dagis”

Daniel Pernikliski: Ska man behöva välja mellan att jobba heltid och att skaffa barn?

Ibland får man känslan av att barn är ett hinder i samhället.

Någonting väldigt opraktiskt som inte går att kombinera med ett vanligt liv med vanliga arbetstider.

Det är ju rätt märkligt eftersom det knappt finns någonting vanligare än barn.

Och de kan ju knappast vara ett opraktiskt hinder, eftersom de är framtida arbetare som tids nog ska ta över i samhället.

När det såg ut som att vi inte skulle få någon plats på något av våra valda kommunala dagis till vår dotter, så var vi på vippen att sätta henne på ett närbelaget privat dagis.

Det verkade vara ett trevligt ställe, men de hade bara öppet mellan halv nio och fem.

Det skulle alltså vara omöjligt att jobba heltid om man hade sitt barn där.

Inte ens om man jobbade på dagiset själv skulle timmarna räcka till.

Nu fick vi till slut en plats på ett kommunalt dagis, vårt förstahandsval, med öppettider som möjliggör heltidsarbete.

Men tiderna till trots, tycks det vara en försvinnande liten procent av alla barn som är där hela arbetsdagar.

Min gissning är att många av de föräldrar (oftare kvinnor) som jobbar deltid, gör det för att det har blivit lite fult att ha sina barn så länge på dagis.

Alla andra hämtar tidigt och man vill inte vara en sämre förälder själv.

Det kan ju inte vara meningen att man ska behöva välja mellan att jobba heltid och att skaffa barn.

Det skulle i så fall innebära att de som inte har råd att arbeta deltid inte borde skaffa några.

Dagis har ju kommit till för att man ska kunna jobba, och då är det rätt absurt om man samtidigt ska skämmas för att man har barnen där.

Det måste vara något konstruktionsfel på det vanliga livet när det är så svårt att levas av vanliga människor.