”Föräldrars ånger är det mest patetiska som finns”
Daniel Pernikliski om hur bilden av att allt måste vara så jävla perfekt förpestar hela tillvaron
Föräldrars ånger kan vara bland det mest patetiska som finns. En engelsk undersökning visar hur mycket föräldrar ångrar vad de har gjort, eller framförallt inte gjort, under deras barns småbarnsår.
Det lär vara samma sak här, trots bättre jämställdhet och föräldraförsäkring. För det är känslan av att inte räcka till det handlar om, att inte hinna med det perfekta livet (som inte finns). Och det är då ånger är så värdelöst.
Man jobbar för mycket, man leker för lite, man har inte åkt till Disneyland. Man har inte försett barnen med tillräckligt många hobbys. Inte lärt dem simma tidigt. Inte fotat och filmat dem tillräckligt. Inte levt tillräckligt mycket i nuet, och varit bekymrad över annat. Och så vidare.
Ånger fyller ett syfte om det är konstruktivt. Att man lär sig något och gör bättre nästa gång. Men det handlar oftast inte om det. Jag är övertygad om att ensamstående, hårt arbetande föräldrar, också ångrar att de inte tillbringade mer tid med sina barn, trots att de aldrig hade möjligheten att göra det.
Bilden av att allt måste vara så jävla perfekt förpestar hela tillvaron. Om man tar sitt barn till simlektioner kanske tiden inte finns till att sätta barnet i en teatergrupp. Hinner man med båda, blir egentiden mindre. Eller så stressar man barnet med för många aktiviteter, och då kan man ångra det sen.
Livet är inte perfekt, och det går inte att göra allt, man får göra så gott man kan. 80% av allt ångrande är antingen onödigt skuldbeläggande eller rent koketteri. Det är liksom lite klädsamt att ångra att man jobbade för mycket, även om man inte har för avsikt att ändra på det. Har du möjlighet att jobba mindre, så jobba mindre eller håll käften. Förpesta inte de kommande åren, med ånger över de tidigaste.