"Förtvivlade skrik hördes flera våningar ner"
Läs Daniels krönika
Det finns en gräns för hur mycket en barnvagn kan göra för en, utöver att vara ett säkert åk åt bebisen. Den funktionen kan man hitta redan i gratisklassen, resten är märken, finesser och en stor portion osäkerhet. Att man vill ge sitt barn det bästa, trots att bebisen skiter fullständigt i vad den har för vagn, så länge den är varm och skön.
Vagnen till min yngsta dotter köpte vi på Blocket, för tvåhundra. En robust och rymlig sak med ordentligt lastutrymme undertill. Kvinnan som sålde den ursäktade sig över att kapellet var något solblekt och gav en öppning att pruta. Men vagnen, som visserligen hade många år på nacken, var i superfint skick och att pruta i det läget skulle ha känts oförskämt. Det var en kanonaffär och vi gick därifrån med en bra känsla i magen, bortsett från det att pojken som hade haft vagnen tidigare blev förkrossad när det gick upp för honom att hans mamma var i färd med att göra sig av med den. Hans förtvivlade skrik hördes flera våningar ner i trapphuset.
Visst, man kanske behöver gå upp lite i pris om man har några speciella krav. Att vagnen behöver få plats i en viss hiss, eller i bakluckan på en liten bil och så vidare. Men man behöver inte lägga ner absurda summor för att få det heller.
Naturligtvis får man åka runt med precis vad man vill. Det är okej att kasta en förmögenhet i sjön, bara för att man kan, om det får en att känna sig betydelsefull. Men sker det på bekostnad av någonting annat, i tron om att det har någon som helst betydelse för bebisen, är det riktigt sorgligt.
Man måste vara på det klara med att man inte får en gladare unge för att man har en vagn som ser ut som en tandläkarstol från framtiden.
