”En modernare version av hockeyträff och syjunta”

Daniel Pernikliski önskar att pappagrupper inte behövdes

Bara ordet pappagrupp får mig att rygga tillbaka i förskräckelse.

Att fösas ihop med en grupp främmande människor som man inte nödvändigtvis har någonting gemensamt med är en skrämmande tanke för mig.

Jo visst, det gemensamma är att man har barn, men vem har inte det?

Däremot kan jag förstå att det fyller en funktion för de som känner sig främmande för att prata om sina pappakänslor med andra vänner, med eller utan barn.

Och pappagrupper i Ryssland är ett alldeles fantastiskt initiativ och kan förmodligen på lång sikt leda till att fler pappor tar ansvar och att fler mammor låter papporna ta ansvar.

I en machokultur som i Ryssland är det dessutom viktigt att, så fort som möjligt, nå ut med kunskapen om att man inte per automatik är kvinna eller bög, om man visar känslor för sitt barn.

Men hela fenomenet med mammagrupper och pappagrupper kommer ju av att det finns stora jämställdhetsproblem.

I ett samhälle som fungerade ordenligt skulle de inte behövas.

Nu ligger Ryssarna ljusår efter oss på den här punkten, men i Sverige skulle jag gärna se att mammagrupperna och pappagrupperna slogs ihop, som ett steg mot att till slut luckras upp helt.

För hela den här lagindelningen män/kvinnor är osund och roten till själva problemet.

Den största svårigheten att lösa är ju förståelsen mellan mammor och pappor.

Annars fortsätter man bara med en lite modernare version av hockeyträffar och syjuntor.

Jag vet att det är långt dit, men i en drömvärld är det självklart att dela ansvaret för sitt barn.

Då behöver man inte prata om blöjbyten och sömnlösa nätter i utomstående grupper.

Och på fritiden kan man prata med vem som helst om vad som helst. Man kanske rent av vill passa på att prata om någonting annat än barn.

Jag lever nog inte då, men det låter skönt.