Var tredje ungdom är rädd för våld i skolan
Publicerad 2011-04-18
Ny undersökning kartlägger oro hos svenska 13-17-åringar – varannan har ingen vuxen att tala med
Nästan var tredje skolungdom är rädd för att gå till skolan.
Och varannan har ingen vuxen att tala med.
Det visar en undersökning gjord av organisationen Mentor.
– Det är ett tecken på att vuxenvärlden misslyckats med att ta hand om ungdomarna, säger generalsekreteraren Karin Jordås.
En Sifo-undersökning, som presenteras i Svenska Dagbladet idag, visar att nästan en tredjedel av ungdomarna är rädda för att utsättas för hot eller våld i skolan.
Varannan av de 1000 skolungdomarna i åldern 13 till 17 år säger också att de saknar en vuxen att tala med.
– Det är oerhört oroande, säger Karin Jordås, generalsekreterare för organisationen Mentor på vars uppdrag undersökningen är gjord.
Tre orsaker
Enligt Karin Jordås finns det tre orsaker till att många skolungdomar känner sig otrygga.
En är att skolan sparat in på den personal som inte arbetar med att undervisa. Och medan lärartätheten ligger på samma nivå som för 25 år sedan, har det dragits ned på skolvärdinnor, skolkuratorer och fritidsledare.
– Som rektor måste man behålla lärarna, annars blir barnen inte godkända. Och man måste hålla budget, annars får man sparken, säger Karin Jordås.
”Desperata tonårsföräldrar behöver stöd”
Hon menar också att vi i Sverige är bra på att ta hand om de allra minsta.
– Det finns bvc, föräldragrupper och amningsstöd. Men jag har träffat så många desperata tonårsföräldrar som behöver stöd. Och till socialtjänsten kommer man bara med riktigt stora problem, säger Karin Jordås.
Den tredje orsaken är att dagens vuxna inte tar sitt individuella ansvar.
– Vi måste sluta med heminredning och börjar tänka mer på varandra. Som komplement till skolan och samhället – absolut inte istället för, säger Karin Jordås.
Organisationen Mentor arbetar för att förebygga våld och droger bland unga. Frivilliga vuxna ställer upp som mentorer åt ungdomar.
– Idag har vi kö på ungdomar som vill ha en mentor. Det är ändå ett ganska stort steg för en ung människa, att säga att de vill ha en vuxen som stöd, säger Karin Jordås.