Varannan vecka – för mamma
Uppdaterad 2012-02-08 | Publicerad 2012-02-01
Jessika pendlar mellan sin son och nya man: ”Enda sättet att leva med båda”
Varje söndag packar hon väskan och varje måndag reser hon.
Jessika Devert, 43, har två hem; ett i Södertälje med sin son och ett i Göteborg med sin man.
– Det är en jobbig känsla att alltid veta att man ska i väg. Men det är enda sättet som jag kan leva med båda två, säger hon.
Varannan vecka bor hon med sin man, Morgan Devert, 43, i en lägenhet i Göteborg.
– Det blir nästan som ett singelliv. Mamma, det är jag ju alltid. Men jag är inte det i traditionell mening när jag inte har min son att ta hand om, säger Jessika Devert.
Efter en vecka med mycket jobb och socialt liv bär det av till Södertälje och sonen Adrian, 10, som varannan vecka bor hos pappa och varannan i ett radhus som han och mamma Jessika delar med vänner.
– Då är det Adrian och hans aktiviteter som är det viktigaste, säger hon.
Jobbar på tåget
Resandet mellan väst- och ostkusterna började 2009 när Jessika Devert skilt sig från Adrians pappa – och mött nya kärleken i sin gamla hemstad Göteborg.
Där var han fast rotad, med jobb, en dotter och band.
Lika fast rotad som Adrian är i Södertälje.
– Jag vill vara så mycket som möjligt med Adrian. Men jag vill ju inte att han inte ska träffa sin pappa. Så det är så bra som det kan bli, säger Jessika Devert.
Som frilansjournalist kan hon kombinera jobbet med pendlandet. Det finns till och med fördelar, som ett större kontaktnät.
– Men det är mycket praktiskt pyssel. Glömmer jag bankdosan eller mitt mobila bredband på ett ställe, då blir det lite jobbigt.
Kräver planering
Planering behövs också för att det inte ska bli orimligt dyrt.
– Det gäller att vara ute i god tid, så man får billiga tågbiljetter. Nu har jag köpt biljetter fram till slutet av mars.
Ibland möter hon uppfattningen att det ligger ett romantiskt skimmer kring hennes liv i kappsäck.
– Men det är många småsaker som blir besvärliga. Det blir för dyrt att ha träningskort på två ställen. Det är svårt att storhandla. Och man missar många sociala grejer, som födelsedagar och konserter, för att man helt enkelt inte är där. Det blir ingen kontinuitet, säger hon.
Vetskapen om att en ny tågresa väntar efter veckoskiftet kan vara slitsam.
– Det är en jobbig känsla att alltid veta att man ska i väg. Ibland tänker jag att det skulle vara skönt att få stanna på ett ställe. Jag förstår de skilsmässobarn som tycker det är jobbigt att alltid bryta upp, säger Jessika Devert.
Upplägget innebär också att de två viktigaste personerna i hennes liv inte är på samma plats annat än på vissa lov, helger och födelsedagar.
– När de träffas händer det alltid något, det är aldrig vardag. Så min man blir inte som en extrapappa åt min son, säger hon.
Önskar syskon
Och att de inte lever som en vanlig familj, gör det också svårt att planera för att bli fler.
– Jag har alltid velat ha flera barn, men det känns fullständigt omöjligt. Det går inte att ha ett barn i varje stad, syskon som nästan aldrig träffas. Nu har jag ju ett barn så jag är inte jättedeppig för det. Men det är en sorg att inse att det inte blir fler, säger Jessika Devert.
Samtidigt tycker hon att hon har ett ”fullgott” liv på båda orterna. Det finns vänner och släkt på båda ställena.
– Jag har två fasta punkter. Jag har ett liv med min man och ett liv med min son. Man får se till det man har. Jag brukar tänka att jag inte åker i från någon – jag åker alltid till någon!