”Hela deras liv går ut på att markera distans”

Daniel Pernikliski är tveksam till om det någonsin kommer finnas ett gemensamt forum som är lika populärt i alla åldrar

Ibland, när min styvdotter Molly har glömt att blockera oss från sin chatt på MSN, kan man se hennes senaste statusuppdatering.

Givetvis tittar man då, det är svårt att låta bli när det ligger framme. Vid något tillfälle stod det: ”Kan någon döda morsan?”.

Det finns statistik på att ungdomar flyr Facebook, därför att det finns så mycket gamlingar där.

I gruppen 13-17 år är ca 40 procent medlemmar och mellan 18-21 år är det dryga 87 procent.

Jag kan tycka att procentandelen bland de yngsta ändå är rätt hög, med tanke på att det är artonårsgräns på Facebook, men det är föga överraskande att den inte är lika populär bland de yngsta.

För många i de tidiga tonåren går hela livet ut på att markera distans till sina föräldrar.

Det är på ett sätt deras enda vapen. Vi kan bestämma när de ska komma hem på kvällarna och när de ska gå och lägga sig, men vi kan inte bestämma över hur de i hemlighet tänker och känner.

Eller i alla fall vad de vill ge uttryck för att de tänker och känner.

Och bara att befinna sig på samma arena som sina föräldrar blir ju indirekt någon sorts erkännande att man skulle ha någonting gemensamt.

Av den anledningen har jag mycket svårt att föreställa mig att det någonsin kommer att finnas ett enda stort gemensamt forum, som är lika populärt i alla åldrar.

Och även om det finns gränser för hur otrevlig man bör vara så hör det till utvecklingen.

Frågan är om man inte skulle bli mer oroad om det hade stått ”jag älskar verkligen min mamma” i min styvdotters statusuppdatering.

Så jag tror inte att man ska tolka statistiken som att Facebooks dagar är räknade, snarare att det är färre artonåringar än trettonåringar som vill döda sina morsor.