”Frågan är hur man ska para ihop dem”

Läs Daniel Pernikliski krönika

helskärm

Hur ska man i praktiken ta tillvara på resultatet av en brittisk undersökning som säger att de mest effektiva barnskaffarna är extroverta män och neurotiska kvinnor?

Utåtriktade män tjänar tydligen i regel mer och har mer sex, med fler barn som resultat, och neurotiska kvinnor är oroliga och närhetstörstande och föder därför fler barn.

Om det fanns någon högre mening med att skaffa barn, skulle informationen om vilken sorts par som bäst lämpar sig för att få många vara ovärderlig. Då skulle man, som en samhällets hjälte, aktivt kunna söka efter en partner som är benägen att producera. Men nu gör det ju inte det, om man inte betraktar artens växande i antal som en högre mening förstås, men varför skulle man göra det?

Om man sätter planetens välbefinnande i första rummet är det i och för sig också intressant – vi börjar ju bli lite väl många. Då kan man aktivt försöka undvika alla eventuella partners ur riskgrupperna.

Vad människans alla andra personlighetstyper tillför får vi dessvärre inte veta. Visste man det skulle man noggrant kunna sätta ihop en tabell för vilka som borde vara ihop med vilka, för att på så sätt uppnå ett så jämt barnflöde som möjligt. Man skulle kunna räkna ut hur en idealfamilj ser ut, med det ultimata antalet barn i ett upplägg som skänker trygghet.

I väntan på dessa tabeller finns det i alla fall en sak som är klar. Nämligen att receptet, i dagsläget, för en hållbar global utveckling är en stor andel extroverta kvinnor med neurotiska män.

Frågan är bara hur man ska para ihop dem.