”Vår bild av kvalitetstid är rubbad”
Naturligtvis kan det vara svårt att få jobb och familj att gå ihop, utan att känna sig stressad, så är det ju, men halva problemet sitter i huvudet. Ofta är bilden av vad som räknas som kvalitetstid så rubbad att den förstör den tid vi verkligen har.
Vi längtar efter mer tid med familjen, samtidigt som vi är som mest stressade när vi faktiskt är med familjen. Dagishämtningar, handling, matlagning och så vidare. Vardagssysslorna skyndas igenom och ses som hinder på vägen för att komma åt kvalitetstiden. Som om det senare vore ett tillstånd som bara kan existera när man är klar med allting. Halvtimmen mellan en avslutad middag och nattningen, typ.
Det går för sig att prata om dagen som har varit, med sitt barn, medan man väljer paprika på Prisextra. Man kan diskutera hur många prickar det finns på en nyckelpiga, samtidigt som man diskar. På väg till dagis kan man försöka övertyga sitt barn om att fallande ankare från båtar inte är någon överhängande dödsrisk för hajar, trots att Frankie i Hajar som hajar fick ett i huvudet och dog.
Träningen i motorisk förmåga övas i lika hög grad när man gör slarvsylta av en morot, samtidigt som pappa eller mamma lagar mat, som när man bygger ett legotorn.
Jag säger inte att det är lätt, eller att jag själv är särskilt bra på det. Jag försöker heller inte påstå att det inte finns verklig anledning till stress för många. Men om man inte försöker göra kvalitetstid av vardagssysslorna, blir det inte många minuter över till livet.
