”Barn har också integritet”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-23
Läs Daniel Pernikliski krönika
Jag har många gånger frestats av tanken på att ha tillgång till någon avancerad metod för att kunna ta reda på vad min styvdotter har för sig.
Ett effektivt sätt att se om hon har ljugit, snattat, rökt eller druckit – eller gjort något annat djävulskap.
Kanske skulle man ansluta hennes telefon till Google Latitude och med hjälp av gps-funktionen följa hennes minsta steg på en karta på datorskärmen. ELLER INTE!
Man må vara frustrerad ibland, men barn har också integritet. Omtänksamhet och spioneri är inte samma sak.
Det behövs ingen avancerad teknik för att ana ugglor i mossen när man ringer till min styvdotter och hon säger att hon är på Odenplan, samtidigt som en röst i en tunnelbanevagn ropar ut ”Stora mossen”.
Eller om hon ska sova hos en vän, utan att vännens föräldrar känner till den saken.
Inom två år släpps ett hemma-drogtest på den engelska marknaden, så att föräldrar på fem minuter kan avgöra om deras barn har knarkat.
Det är en idé som luktar riktigt illa.
Engagemang och uppmärksamhet är hundra gånger så effektivt för att hålla barn borta från skit, som polisfasoner. Det ska inte behövas ett hemmalaboratorium för att upptäcka om ens barn har problem.
Hur ska man kunna förvänta sig ansvar utan att ge något förtroende?
Jag hade haft som största mål i livet att bli knarkare, om mina föräldrar hade suttit vakna och väntat med en tops för att gräva mig i munnen med, varje gång jag kom hem från en fest.
Om man ska vara fördomsfull (efter att ha bott i England) så kan man nästan utgå ifrån att om ungdomarna är engelsmän och har varit på fest i England, så har de med största sannolikhet rökt hasch – minst.
Men det är knappast några CSI-metoder i hemmet som kommer att få bukt på det problemet.
