”Vi hungrar efter hångel och tårar”
Josefine Sundström: Vi är fast i dramatiken och i romantiken
Fredagsmys i all ära. Men hos oss gäller tisdagslyx. Då dukar min man och jag fint, äter extra gott med lite rött i vinglasen och vi sitter framför tända ljus och sprakande brasa. Någon kanske undrar vad vi pratar om då vi äntligen spenderar lite barnfri tid tillsammans. Hamnar vi i några intressanta diskussioner tro? Nej. Vi säger inget till varandra, eftersom vi har viktigare saker för oss.
Vi sitter alldeles saliga bredvid varandra med full fokus på datorn och det senaste avsnittet av amerikanska The Bachelor. Ja – min man har med lite trix och fix löst så att vi lagligt kan följa amerikansk tv via datorn. Ja, igen – just The Bachelor är vår absoluta tv-favorit. Och jo, vi snackar faktiskt om det där plastiga programmet där en ung, stilig och framgångsrik ungkarl dejtar vackra kvinnor som han hjärtlöst väljer och vrakar bland. Programmet är en dokusåpa och människorna söker på riktigt lyckan framför närgångna kameror. I första programmet är kvinnorna tjugo. Efter bara några minuter delar bachelorn ut rosor till de tio som han vill ha kvar. Målet med serien är uttalat, vår bachelor ska förhoppningsvis gå ner på knä framför en av dessa kvinnor. Happy ending, för i alla fall en.
Allt är snyggt. Deltagarna är ofta vältaliga. Och så dessa miljöer …Vi får följa med på en fantastisk jordenruntresa. Det handlar om helikopterturer, privatplan, tropiska stränder, middagar på höghustak och avstängda nöjesfält. Det är sjuka nivåer på dejterna, som självklart skulle vara omöjliga om det inte vore för tv. Hux flux bjuds det privatkonsert med självaste Dolly Parton.
Ibland måste kvinnorna tävla för extra tid med drömprinsen. Tv-kanalen gör alltså allt för att tjejerna ska falla som furor. Och det gör de. Sen finns det såklart tillräckligt många krokben för att kvinnorna ska börja tjafsa med varandra under resans gång. Vi, de gapande gamarna i tv-sofforna, hålls på helspänn.
I näst sista programmet träffar ungkarlen de återstående fyra kvinnornas familjer. Han ber flera fäder om dotterns hand, så att han fritt ska kunna fria till vem som helst. Han pussar och hånglar med samtliga vid det här laget och klagar på att han förälskat sig i flera samtidigt. Klas och jag tar en sipp rödvin och viskar förskräckta: Men herregud, VEM ska han välja?
I finalen är det bara två kvinnor kvar. Och med den sista rosen följer en diamantring värd etthundratusen. Sen, om relationen håller, filmar tv-bolaget parets bröllop. Sponsrat och så svullet som anstår ett amerikanskt tv-bröllop.
Ibland är det en bachelor, nästa säsong är det en bachelorette, alltid samma sak. Vi har följt detta spektakel i många år nu. Intellektet ropar såklart att detta är skräp. Att det är ett hjärtlöst program som inte skulle finnas om det inte vore för oss som tittar. Men vi är fast i dramatiken, i romantiken. Vi sitter stabilt i producenternas klor, hungrande efter hångel och tårar. Nu pirrar det i magen av längtan, bara två dagar kvar till nästa rosceremoni!