Hon skar sig själv i flera år

Anna Andersson

Berny Pålsson är tillbaka med en ny bok – och för första gången ser hon ljust på livet

Hon har skurit sig och tagit droger. I större delen av sitt liv har Berny Pålsson flörtat med döden.

Men titeln på hennes nya bok, ”Känn pulsen slå”, andas hopp.

– Nu känner jag att jag har en framtid, säger hon.

Vi träffas hemma hos henne. Hon bjuder på kaffe och förklarar att hon kvällen innan tog en sömntablett för att kunna somna, och att den ännu verkar. Hon rör sig lite långsamt och klipper med ögonen, men hennes svar är skärpta och genomtänkta. Hennes svart-vitfärgade hår hålls tillbaka av ett brett, silverfärgat diadem, hon har en zebrarandig topp med revor i, en kort, rosa-svart kjol och svarta tajts. Hennes hy ser förunderligt mjuk och slät ut.

– Jag mår ganska bra i dag, säger hon.

Det låter kanske inte så upphetsande, men med tanke på hur hon tidigare har mått i sitt unga liv så är det ett stort steg framåt.

Vodka och piller

Så här har det sett ut:

Hon var orolig redan som barn, när hon var fem kontaktade hennes föräldrar en barnpsykolog.

När hon var elva år började hon sno åt sig lugnande tabletter för att dämpa oron, och slippa de röster som börjat dyka upp i hennes huvud. Hon utvecklade också ett självdestruktivt beteende; skar sig i armarna med rakblad och gav sig själv blåmärken på benen med hammare.

Sedan följde elva år av psykoser, självmordsförsök, skärande, en grov våldtäkt, drogmissbruk, överdoser och sluten psykiatrisk vård.

– När jag träffade Jonas började jag varje dag med vanilj-vodka och piller. Det var han som påpekade hur osunt det var.

När hon var 19 fick hon diagnosen schizofreni.

För två år sedan, när Berny var 22, avgiftades hon en sista gång och är sedan dess i stort sett drogfri.

Så att Berny Pålsson mår ”ganska bra” är ganska fantastiskt.

Men hon är förstås mycket mer än psykiskt sjuk och nykter drogmissbrukare. Hon är en ung kvinna som älskar sambon Jonas och sina fem katter, gillar att umgås med vänner och att festa – ”men det har blivit mycket mindre av det på sistone”.

Anklagades för att inspirera andra

Inte minst är hon författare.

År 2004 debuterade hon med boken ”Vingklippt ängel”, där hon skrev om sin kamp mot droger, självdestruktivitet och då ännu oklar psykisk sjukdom, från förskoleåldern tills hon fyllde 19. Nu kommer en uppföljare, ”Känn pulsen slå”, som tar vid där den förra boken slutade.

När ”Vingklippt ängel” kom ut fick Berny kritik för att hon beskrev hur hon skar sig – hon inspirerade andra unga tjejer att ta efter henne, menade många. I sak säger Berny inte emot. Självskadebeteenden kan smitta. Men hennes avsikt med boken var en annan.

– Jag ville avskräcka, visa hur illa det kan gå om man inte söker hjälp. Och så ville jag visa att man kan sluta.

I ”Känn pulsen slå” besvarar hon också kritiken, bland annat i sitt förord men framför allt i själva boken.

– Jag vill avromantisera allt vad ärr, blod och droger heter. Jag hyllar livet, inte döden.

Det är flera år sedan hon själv slutade skära sig.

– Det känns bara onaturligt och fel. Det är ju min kropp och den är jag rädd om.

Svårt acceptera sin diagnos

Att få veta att hon har schizofreni var hårt. Hon var 19 år och visste inte vad sjukdomen innebar, och som drabbad har man ofta svårt att inse att man är sjuk.

– Det tog rätt lång tid att acceptera, jag tyckte inte att jag var psykotisk – mina upplevelser var ju helt verkliga för mig. Men i dag har jag viss sjukdomsinsikt.

Hon tar mediciner och har sluppit akuta psykoser ganska länge nu. Hon hör fortfarande röster, så gott som varje dag, men har börjat ta kontroll över dem – kan säga emot eller strunta i dem.

– Det funkar. De skriker inte längre, nu bara liksom mumlar de.

De senaste åren har det hänt mycket i Bernys liv, bra saker. Hon har träffat Jonas, har slutat droga och hon verkar ha försonats med mycket av det svåra hon upplevt.

– Jag har åtminstone accepterat det, vilket är en början. Men inte allt, jag har fortfarande trauman kvar att bearbeta – övergrepp jag utsattes för som barn, och en våldtäkt när jag var 16. När jag är stabil nog vill jag ha särskild traumabearbetning, men där är jag inte än.

Vill ha mer hjälp

Helst skulle hon vilja ha mer hjälp med sitt drogberoende, för även om hon i dag lever utan droger så finns suget kvar. Hon har tagit några återfall men det har varit långt mellan gångerna. Själv ser hon två orsaker till att hon lyckats hålla sig i stort sett ren.

– Jag blev så trött på livet som missbrukare. Att hela tiden jaga droger, ha abstinens, bli inlagd på avgiftning och se all den misären...

– Sedan så kan jag se att jag har en framtid nu. Att bli nykter efter att befunnit mig i en drogdimma under halva mitt liv var nästan chockerande men jag fick också helt nya upplevelser, kunde se nyanser och detaljer i tillvaron jag tidigare missat. Jag upplever för första gången att livet kan vara vackert.

Bryter ut tidigt

Schizofreni är en svår psykisk sjukdom, ett psykostillstånd som varat minst i ett halvår.

Ofta drabbas schizofrena personer av vanföreställningar, alltså upplever saker som inte finns. Det är också vanligt med hörselhallucinationer, ”röster i huvudet”.

Sjukdomen utbryter ofta relativt tidigt i livet, mellan 20 och 35 år.