”Vi måste enas om att stoppa skuldmaskinen”
Publicerad 2011-06-21
Åsa Erlandson om amningen, samvetet och skuldfrågan
Du sjöng barnvisor på sanskrit för magen.
Åt fem PORTIONER frukt och grönt om dagen (Livsmedelsverkets formulering) och gick upp exakt de tio rekommenderade kilona under graviditeten.
Tänkte väl inte det.
Orka få dåligt samvete över att man inte alltid gör alla rätt som förälder.
Men med amning är det annorlunda, där ska det samvetas hela tiden och skuldkänslorna anfaller från många håll. Antingen är det BVC som trycker på knappen, sambon som säger något klumpigt, eller svärmor som står där med anklagande blick och ”tar han inte bröstet?” när det är uppenbart att nej, det gör han inte. Hellre dör han.
Eller så kommer det någon ny studie kring detta mammaskapets getingbo, det gör det hela tiden, som blir nästa bränsle.
Och då sätter självplågeriet igång, för forskarna säger ju inte att du är en dålig mamma som inte ammar.
Bara det alla redan vet, att bröstmjölk är bäst.
Annars skulle det rinna Sempers ur tuttarna.
Men kan vi inte enas om att stoppa skuldmaskinen och göra det enkelt för oss: Funkar det att amma, kanon! Gör det.
Funkar det inte, låt bli.
Och så slutar vi slå varandra i huvudet och istället enas om att föräldraskapet handlar om mer än de fyra första månaderna. Att det inte går att undanhålla fakta, men att det samtidigt inte är någon anklagelse.
Det finns massor med skäl till att det inte blir någon amning, till exempel att mamman måste ta en medicin som inte barnet tål, att brösten krånglar eller att ungen gör det.
Det finns värre saker för barnet än utebliven amning, till exempel en förtvivlad mamma som sitter där med tårar som rinner ner över blodiga bröstvårtor och fortsätter tvinga sig.
Slutligen en reflektion kring att Stockholm har flest ammare.
Inte så förvånande för här finns även flest lattehak – och en spännande publik för oss som inte är så pryda.
Sist hamnade jag på samma ställe som Moneybrother och han som ska spela troll i nästa års julkalender. En gång dök även journalisten Trond Sefastsson som brukar föreläsa om sekretesslagstiftningen upp, men om han såg något pinsamt litar jag på att han håller tyst.
