”The kids are alright”

Daniel Pernikliski: Barn sms:ar, bloggar, surfar och facebookar – och det är helt i sin ordning

helskärm

Molly, min trettonåriga styvdotter, brukar skratta när jag berättar att jag var över tjugo år när jag skaffade min första mobiltelefon.

För henne är det omöjligt att föreställa sig ett liv utan – telefonen är lika självklar som armar och ben.

Det slår mig ofta hur mycket sämre vi vuxna har blivit på att precisera tid och plats, när vi ska möta folk, därför att man alltid kan korrigera båda faktorerna med ett sms eller ett samtal.

Då menar jag vi som är gamla nog att ha levt ett liv före mobiltelefonen, men unga nog att ha gjort den till en självklar del av våra liv.

Jag skulle beskriva det som någonting ganska irriterande, att vi har förlorat den förmågan.

För Molly är det självklart, hon har inte förlorat någonting – det har alltid varit så man möts.

Jag kan bli oerhört stressad av internet och sociala medier.

Även om jag älskar alla möjligheter med det så är det som en ständig distraktion från det jag har för handen.

Någonting som ofta gör mig betydligt mindre effektiv.

Så är det inte för Molly – internet har alltid funnits och sociala medier är en naturlig del i att umgås.

Hon har aldrig ersatt ”riktiga” möten med virtuella, utan vuxit upp i en värld där båda blandas på ett naturligt sätt.

Det är så man kommunicerar, det är så man gör sin röst hörd.

Barn sms:ar, bloggar, surfar och facebookar och det är helt i sin ordning.

Ingenting att oroa sig för. Vi projicerar bara vår egen oro på dem – krockarna mellan det gamla och det nya livet.

De krockarna finns inte för barnen.

Vi är gamla stötar från en gammal tid.

The kids are alright.