Därför ljuger vi för barnen
Publicerad 2013-01-25
Här är den vanligaste lögnen bland föräldrar
Nästan alla föräldrar ljuger för sina barn. Men vi behöver inte ha stora skuldkänslor för lögnerna säger barnpsykologen Marie Carlsson.
– Att lite löst hota sina barn med att de exempelvis inte får glass om de inte äter upp sätter absolut inga djupa spår, säger hon.
Nästan alla föräldrar använder sig av nödlögner för att få barnen att ändra beteende eller förstärka positiva sociala egenskaper. Det visar en studie publicerad i International Journal of Psychology.
Forskarna till studien upptäckte att lögnerna har två syften. Det ena är att uppmuntra barnen genom att tillexempel säga hur stark man blir av grönsaker för att få barnen att äta mer. Eller att säga hur bra barnen spelar på sina instrument för att få dem att fortsätta spela för att bli bra.
Det andra syftet är att med hot få barnen att uppföra sig. Den vanligaste förekommande lögnen är att föräldrar hotar med att lämna sina barn ensamma i affärer eller på gatan om de inte slutar bråka eller skrika.
Skydda barnens känslor
Lögnerna kan även användas för att skydda barnens känslor. Exempelvis att hunden som dött egentligen har flyttat till en farm hos en avlägsen släkting, är en inte alltför ovanlig nödlögn.
Vanligt förekommande är också att föräldrar ljuger för sina barn om att köpa en efterfrågad leksak en annan dag, eller att de inte har pengar med sig för att kunna köpa den.
Studien, som gjordes med 200 familjer i USA och Kina, visade att kinesiska föräldrar drar till med nödlögner oftare än de amerikanska. Pappor och mammor ljuger lika mycket.
”Nästan alla ljuger”
Marie Carlsson är barnpsykolog och tycker inte att föräldrar som drar nödlögner behöver ha dåligt samvete.
– Det är vanligt, nästan alla föräldrar gör det. Man säger till barnen, som till exempel inte vill följa med, att nu går mamma. Då kommer de ju ofta efter direkt. Men det är ju klart att det får finnas rim och reson i det man säger, säger hon och fortsätter:
– Att lite löst hota sina barn med att de exempelvis inte får glass om de inte äter upp sätter absolut inga djupa spår. Alla som har en bra, tillitsfull relation med sitt barn vet var gränsen går men det får inte bli sadistiskt, avslutar Marie Carlsson.