”Att dela lika är ett framgångsrecept”

Läs Daniel Pernikliskis krönika

helskärm

Pappor som gör mer i hemmet och tillbringar mer tid med sina barn blir lyckligare och mindre stressade, visar en engelsk undersökning.

Nähä, verkligen!? tänker jag och har svårt att hålla mig för skratt. Förmodligen har jag aldrig blivit mindre förvånad över ett resultat någonsin.

Därmed är det självfallet inte så att kvinnorna har jublat av lycka i alla tider, som har fått stå för det mesta av allt som rör hemmet tidigare. Naturligtvis handlar det om balans och delaktighet, snarare än om att tvättning, städning och matlagning i sig skulle vara så laddat med lycka. Har man varit exkluderad och diskriminerad från arbetslivet är det ju naturligt om man längtar efter en större dos av det.

Det är mycket enkelt. Delar man ansvar hamnar man inte i en ohälsosam beroendeposition till sin partner. Och det handlar inte bara om ekonomiskt beroende. Är man den enda som arbetar och drar in pengar är man lika beroende av sin partner för att allt ska fungera i hemmet. Då blir man som en utomstående sponsor, som i hög grad exkluderas från ”kärnverksamheten” – familjen.

Att dela lika är ett framgångsrecept.

Gör vi det försvinner barnaskaffandet som en kvinnofälla på arbetsmarknaden, eftersom det blir samma ”risk” att anställa en man. Och delar vi lika får fäderna samma chans som mödrarna till en nära relation till sina barn.

Och hur ska vi då nå detta förlovade land? Jo, vi måste tvinga fram det.

Om vi inte vill vänta i tiotusen år på att det ska reglera sig självt förstås.

Vill vi ha snabba resultat måste vi knuffa på de långsamt rullande traditionernas hjul.

Jag har sagt det förr och säger det igen – lite högre denna gång: LÅS FÖRÄLDRADAGARNA!