”Bra namn är inte förenligt med unikhet”

Läs Daniel Pernikliskis krönika

helskärm

Det faktum att många föräldrar gör sig sådant besvär med att välja unika namn åt sina barn är ganska rörande, men tiden de lägger ner är bortkastad.

Därmed inte sagt att namnet inte är viktigt, det är ju det läte man ska lystra till resten av livet. Självfallet ska man då välja ett namn man tycker om, och av praktiska skäl kanske man inte ska välja något som redan är ”upptaget” i den närmaste bekantskapskretsen. Men eftersom det finns en uppsjö av namn som den närmaste bekantskapskretsen INTE heter, har man ändå rätt många namn att välja mellan. Arbetar man efter den principen kommer namnet att vara tillräckligt unikt för att fungera i vardagen. Vilket ändå måste vara att betrakta som det viktigaste.

Problemen dyker bara upp om man inte har alternativ och låser sig för hårt vid ett enda namn. Mot det finns inget skydd för besvikelser.

Med bortkastad tid menar jag om man försöker välja ett bra namn som är så unikt att nästan ingen annan heter, eller kommer att heta, samma sak. Ett bra namn är inte förenligt med unikhet, i alla fall inte i någon bestående bemärkelse. Det hjälper inte att hitta på ett eget namn, för ligger kombinationen bra på tungan, med ett behagligt antal stavelser, kommer andra helt säkert att ta efter det. Annars är namnet inte bra.

Det enda sättet att få behålla unikheten i ett namn är att hitta på ett själv som är i det närmaste omöjligt att uttala och så fult att ingen vill kopiera det.

Men så fula kombinationer finns nog inte. Inte som någon vill heta.