”Jag tror inte på Ödet - utan på att bestämma sig”
Publicerad 2011-12-23
Läs Åsa Erlandsons krönika
Varannan singel tänker hitta den stora kärleken nästa år. Med så många i omlopp borde många av dem lyckas uppfylla sitt nyårslöfte. För jag tror inte ett dugg på Ödet. Jag tror på att bestämma sig.
Inte på det där tokladdade sättet så klart, då man tömmer hela champagneflaskan själv klockan 15.00 och kladdar runt på nyårsfesten med ett ”du är så HICK jääävla schnygg, vill du gifta dig med HICK mig?”.
Utan genom att försöka bryta ner sitt försvar vare sig man är för rädd, för kräsen (vilket ju är samma sak) eller bara allmänt uppgiven. Därför är nyårslöftet ”i år ska jag få till det” inte lika knasigt som det låter.
Nu ska jag begå våld på allt vad statistiskt underlag heter och ta min kompis Hopplös som exempel. I över tio år var det närmaste killarna kom henne: mig. I form av terapeut vid bardisken. Till slut tröttnade vi allihop och bestämde att nu är det dags. Nu får du se till att gänga dig innan året är slut, okej? Och se på fan. På nyårsfesten klädde hon ut sig till häxa och blev ihop med liemannen. Ursäkta statistiska centralbyrån men jag tänker så här: funkade det för henne, funkar det för fler. För hon var verkligen besvärlig.
Givetvis kan man inte LOVA sig själv att skaffa en partner (i alla fall om man hoppas bli älskad tillbaka). Givetvis orkar man inte ens tänka tanken om man är nydumpad och förtvivlad. Men om man verkligen är sugen kan man lova sig själv att åtminstone inte intala sig att det är kört på förhand, för där ligger problemet både hos den som leker Isdrottning och den som blir nobbad.
Häng med på den där festen fast den verkar tråkig. Våga fråga fast du kan få (ytterligare) ett nej. Lova dig att åtminstone försöka, hur traggligt det än kan vara i Kärlekens jämmerdal.
Skiter det sig ändå, kan du trösta dig med att nyårslöften är till för att brytas.
Och att du åtminstone försökte – till skillnad från alla som skulle ”börja träna”.
