Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

"Jag känner mig säker där"

Uppdaterad 2018-10-02 | Publicerad 2012-01-04

11-åriga Amaia slåss för att rädda sitt älskade forum

Kämpar för forumet Amaia (i jacka) med bonuskusinen Edita (lila tröja) och mamma Juliana.

11-åriga Amaia Cederquist fick tårar i ögonen när hon hörde att KP:s diskussionsforum skulle stängas.

Hon och bonuskusinen Edita Berisha, 11, blev arga och kände sig svikna.

Nu har ilskan förvandlats till kämparglöd – med sina kompisar skriver de protestlistor för att få ha kvar sin digitala mötesplats.

Kamratposten är ungdomstidningen vars sociala diskussionsforum på senare år har fått allt större betydelse för sina unga medlemmar.

I december nåddes Amaia av beskedet att forumet ska läggas ner. Då kom tårarna. I flera år har Amaia och Edita loggat in på KP-webben efter skolan, deltagit i rollspel och pratat med vänner.

– Lika självklart som att fråga vad Amaia gjort på fritids är det att fråga vad som hänt på KP-webben, säger mamma Juliana Alonso och berättar att KP:s mötesplats blivit en viktig del i familjens vardag.

På sajten samlas tjejernas klasskompisar, vänner från gamla skolan och nya vänner från hela landet.

Namninsamlingar

– Vi snackar om filmer, skolan och chattar med varandra, jag känner mig säker där, säger Edita.

– Det är skön stämning, alla är glada och snälla och det finns ingen mobbning. När man är ledsen blir man tröstad av webbkompisarna, säger Amaia.

 Amaia och en kompis diskuterade om de kunde gå samman med andra "KP-webbisar" och vad de kunde göra för att stoppa nedläggningen. Sagt och gjort. De skrev namninsamlingar och mejlade till förlaget. Några av hennes webbisar skickade brev till statsminister Fredrik Reinfeldt – men Amaia är tveksam till om han kan hjälpa dem.

– Just nu är det kaos på sajten. Alla byter mejladresser för att kunna hålla kontakten när KP-webben stängs ner. Men så kommer det nog inte bli. Jag kommer nog att förlora de vänner som jag lärt känna där, säger Amaia och fortsätter:

– Vi ger inte upp. Vi fick tre månader till men de går fort. Vi vill ju ha kvar webben sedan också.

Följ ämnen i artikeln