”Kvinnor kan kök medan män får vara handfallna”
Åsa Erlandson kommer ut som köksfobiker
Ikväll är det dags igen. Sambon är borta och jag måste hitta en lösning på det här med middagsmaten. Trots att jag inte vet hur man startar spisen (efter två år i samma lägenhet), trots att varje försök slutar med att det osar av svordomar, inte mat. Jag inte bara hatar köket, jag är rädd för det. En köksfobiker. Mina livs största misslyckanden har utspelat sig där.
Ni vet det där skämtet ”karln kan inte ens koka ett ägg”. Han är jag. Jag har vandrat på jorden i 40 år utan att veta hur man gör. Men skämtet handlar alltid om en man för det är så vi fortfarande ser på kvinnor och män. Kvinnor kan kök. Män får vara handfallna (alternativt stjärnkockar som glänser med en trerätters till helgen).
Därför tror alla att jag hittar på när jag berättar om mina strategier för att överleva de de kvällar som jag är ensam med hungriga barn:
Kräva ett storkok med färdiga matlådor bunkrade i frysen, innan sambon åker iväg.
Se till att bli hembjuden på middag hos vänner och grannar.
Köpa färdigmat i portionslådor, den där sorten som själv piper i mikron när den är klar (så man slipper kunna det).
Den där sista punkten har förändrat mig liv. Förr var man hänvisad till Findus frysta som blev kokhet i kanterna och isig i mitten när man värmde den – och oätlig även om man gjorde rätt. Nu sedan jag hittade de där lådorna som till och med säger till själva när de är klara har lugnet lägrat sig: ”Det ordnar sig”. Jag lägger inte mina pengar på smink, väskor eller hobbys. Jag lägger dem på svindyr, färdiglagad mat – med stolthet och glädje. Då får man ta att Icakassörskan skiner upp inför åsynen av mitt lådberg på bandet och säger ”Jag ser att det är du som lagar middagen ikväll!”
Man får också ta att gäster som man har bjudit hem på middag och som vet att min sambo inte är hemma skickar mess: ”Ska vi köpa med oss matlådor?”
Det finns ett namn för sådana som mig, upptäcker jag när jag läser på. Mageirocophobia, rädsla för att laga mat. Vissa drabbas eftersom de är perfektionister och låser sig så fort de får en stekspade i handen. Andra oroar sig för att göra något fel och orsaka magsjuka, medan en tredje grupp ger upp på förhand av alla valmöjligheter (kryddor, temperaturer, tillagningstider och annat man måste ta ställning till).
Mitt problem tillhör en fjärde grupp: noll intresse.
Fast det tror ni väl inte på. För: Kvinnor kan kök.