”Som en påminnare om mångfald fungerar den oavsett”

Läs Daniel Pernikliskis krönika

helskärm

För en tid sedan hade vi lite folk över på middag och två av de kvinnliga gästerna var ett par. En av dem frågade min treåriga dotter om hon hade lekt mamma pappa barn på dagis idag, vilket fick hennes partner att rikta en lika kritisk som förvånad blick mot henne, tillsammans med orden ”men vad säger du!?”. Hon som just ställt den heteronormativa frågan ryckte till, rodnade och utbrast: ”NEJ, jag menar förstås mamma mamma barn, eller mamma mamma pappa pappa barn, eller mamma pappa barn”, varpå alla (utom min dotter som inte förstod någonting) började skratta.

Tydligare exempel på hur svårt det är att bryta sig loss från gamla normer får man sällan. Det sitter i språket och i traditionerna och även någon som från tidig ålder har lärt sig att ifrågasätta normerna ramlar i fallgroparna titt som tätt – inte bara gemene man som ligger långt efter med träningen.

För det handlar verkligen om träning – att vara observant på sina tankar och förutfattade meningar och försöka koppla sig förbi sin autopilot och styra manuellt istället, eftersom autopiloten är normativ.

Det är inte särskilt lätt, men det blir lite lite lättare varje gång det sker förändringar i en riktning som erbjuder mer variation – som att det har dykt upp ett lesbiskt magasin, Lotus Magazine, på tidningshyllorna. Förutom att den säkert glädjer en grupp människor som har saknat en tidning som riktar sig specifikt till dem, så bidrar den till nedbrytandet av heteronormen bara genom att finnas.

Kvaliteten på innehållet har jag ingen aning om, men som en påminnare om mångfald fungerar den oavsett.

På det sättet är den bra, även om den skulle vara dålig.