Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

”Många barn saknar någon att prata med”

Uppdaterad 2011-03-30 | Publicerad 2011-02-09

Rekordmånga barn ringde till Bris för stöd under 2010

Fler barn än någonsin behöver hjälp.

Och trots chatt och mejl – nu ökar telefonsamtalen till Bris igen.

– Barn behöver det här riktiga mötet med en vuxen människa. För de barn som har det riktigt besvärligt är det dessutom skönt att slippa sitta öga mot öga, säger Cecilia Nauclér på Bris.

Under förra året hade Bris över 52 000 stödjande kontakter med barn.

Där ingår samtal till 116 111, mejlväxlingar, chattsamtal och kontakter i diskussionsforumet på nätet.

– Det är en väldigt stor ökning, säger Cecilia Nauclér på Bris.

”Behöver det riktiga samtalet”

Sedan flera år har allt fler kontakter gått via chatten och mejlen, men under förra året började telefonsamtalen öka igen. På Bris kravlista finns nu också planer att införa dygnet-runt-linje för barnens jourtelefon.

– Barn vill prata med oss i realtid. De behöver det här riktiga mötet, det riktiga samtalet, där någon kan lyssna och bekräfta. Och de barn som har det riktigt besvärligt tycker ofta det är skönt att slippa sitt öga mot öga, säger Cecilia Nauclér.

Att kontakterna med Bris ökar, betyder det att barnen har det sämre idag?

– Många saknar en vuxen att prata med. Och många har försökt med skolkurator eller lärare och inte blivit trodd, säger Cecilia Nauclér.

Dessutom ökar påringningarna från barn som redan varit i kontakt med barnpsykiatri och socialtjänst.

– Det är väldigt olika vilken kompetens som finns i att möta barn. Ibland tas de inte på allvar, ibland tar utredningen så lång tid att fysiska bevis som till exempel blåmärken kan ha försvunnit.

Vad kan Bris göra?

– Vi är till för att de ska få prata och för att någon ska ta dem på allvar. Om barnet självt vill tar vi kontakt med sociala myndigheter till exempel, men det sker bara på barnets initiativ.

”Barnen känner sig svikna”

Cecilia Nauclér menar att många av barnen som hör av sig till Bris har ett lågt förtroende för vuxenvärlden. Ofta känner de sig svikna och besvikna.

Varför har de förtroende för er?

– Här får de vara anonyma. Jag tror också att barn pratar med varandra och därför vet de att vi står på deras sida.

Följ ämnen i artikeln