Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Matteus

”Man kan aldrig bli färdig med internet”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-07

Men Daniel Pernikliski passar lyckligtvis på att kasta bort stora delar av sitt liv när dottern ligger och sover

Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Jag drar inte riktigt jämnt med internet och sociala medier. Så är det.

Även om jag, av hela mitt hjärta, älskar många av de möjligheter som följer med nätet, så kommer det väldigt ofta i vägen och förstör.

Min normala startsträcka, när jag ska utföra någonting, är ganska lång.

Vare sig det rör sig om roliga eller tråkiga uppgifter distraheras jag, nästan per automatik, av annat först, innan jag sätter igång på allvar.

När jag var liten innebar det ofta att jag började spela gitarr, rita eller rota i lådor när det var dags att göra läxorna.

Nu är det internet som är gitarren, pennan och lådorna, och problemet är att allt, nytta som nöje, sköts från samma apparat.

Det finns ju alltid en möjlighet att man har fått nya mejl under tiden man googlade på någonting, eller kollade nyheter.

Och det kanske har kommit några nya kommentarer på någon blogg, eller hänt någonting nytt i världen under tiden som man var inne på mejlen.

Sådär går det runt, i en cirkel.

Halva dagar kan försvinna, eftersom man aldrig kan bli klar med internet.

Det går inte att bocka av internet som en punkt på agendan som man har gjort färdigt.

En räddare kan vara tighta deadlines – att man helt enkelt inte hinner surfa runt, men det är värre på fritiden.

Man är ju naturligtvis olika bra på att handskas med det där, men det krävs inga djupare funderingar för att förstå att föräldrars internetanvändning på fritiden inte gynnar barnen.

Man är helt enkelt inte tillräckligt närvarande när man sitter framför en dator.

Den enda metoden som fungerar för mig är att ha datorn avstängd när min dotter är vaken och hemma.

Ibland skiter det sig – jag kanske bara ska kolla på någon busstid på sl.se, och så fastnar jag vid datorn och kollar bloggar och mejl.

Då är jag ingen särskilt bra förälder.

Men lyckligtvis, för det mesta, passar jag på att kasta bort stora delar av mitt liv när min dotter ligger och sover.