De fick varann – efter 60 år

Nu är Karl Johan och Maj-Lis lyckliga sambos

Återträffen från småskolan blev början på den stora kärleken.

Maj-Lis Söderman och Karl-Johan Mattsson var 75 år när de förälskade sig.

–?Det är aldrig för sent att bli så in i helskotta kär, säger Maj-Lis, i?dag 84 år.

På väggen hänger ett svartvitt skolfoto. I övre raden står en leende Majlis och snett under henne sitter Karl-Johan. Det var där, i skolan, som allt började. Åtminstone för Karl-Johan. Han minns Maj-Lis från skoltiden som liten, envis och pigg – och förstås förtjusande­ söt. Men Maj-Lis var kär i en annan pojke som hon åkte spark med.

–?Men mamma var förtjust i Karl-Johan. Hon sa alltid till mig att ”den där pojken skulle du ha”. Tänk vad glad hon skulle varit om hon vetat! säger Maj-Lis.

För det skulle dröja länge innan Karl-Johan fick sin Maj-Lis. Faktiskt drygt 60 år.

Nu sitter de i sitt soliga kök och bjuder på kaffe ur blåblommiga porslinskoppar. De kan knappt själva förstå vad det var som hände den där oktoberkvällen för nio år sedan.

–?Det var verkligen en härlig överraskning. Vi trodde nog båda att vi skulle leva resten av våra liv ensamma, säger Maj-Lis.

Tänkte stanna hemma

Det var återträff för deras gamla klass i Herrängsskolan i Hallstavik och Maj-Lis hade egentligen ingen lust att gå. Men hon blev övertalad och ­redan i trappan till fest­lokalen stötte hon ihop med Karl-Johan som utbrast ”Men Maj-Lis, du är fortfarande precis lika liten och vacker som jag minns dig”.

–?Herre min Gud, jag ramlade ju nästan ihop av glädje! Och bestämde mig direkt för att han skulle bli min bordskavaljer.

Väl till bords kunde de inte slita blicken från varandra och ingen av deras gamla klasskompisar kunde undgå att märka hur det liksom sprakade mellan paret. Maj-Lis tyckte att Karl-Johan var både stilig och trevlig och Karl-Johan mindes sina känslor från förr.

När kvällen närmade sig sitt slut fick Maj-Lis fyra pussar. Paret var 75 år gamla och änka och änkeman sedan många år. Och direkt kände de igen den välbekanta känslan.  

–?Jag hade nästan glömt bort hur det kändes att vara förälskad. Men jag blev så helskotta kär, det bara killade av fjärilar överallt, säger Maj-Lis och tittar leende på Karl-Johan.

–?Ja, det kändes bra konstigt i magen, säger Karl-Johan och nickar.

Maj-Lis flyttade in

Efteråt åkte Maj-Lis ändå hem till sin lägenhet i Stockholm, men det dröjde inte länge innan hon återvände till Hallstavik.

Sex dagar senare stod hon nämligen utanför Karl-Johans dörr, fullastad med väskor och packning.

–?Det fanns ingen mening att vänta tyckte jag. Livet är för kort för att vänta. Och att ringa blev ju så dyrt, säger hon med ett plirigt leende.

Så Maj-Lis flyttade in och sedan den dagen har de bott tillsammans. 

–?Vi blev så förälskade att det inte var någon måtta på det. Stjärnorna bara föll över oss. Fast en del trodde nog inte jag var riktigt klok, säger Maj-Lis och skrattar.

Reser mycket

Nio år senare är kärleken lika stark och nu lever de vad de kallar ett drömliv. De reser mycket och har hittills hunnit pricka av såväl Cypern och Kanarieöarna som Åland.

Hemma är det Karl-Johan som är den pysslige, som lagar mat, städar och diskar. Maj-Lis bäddar sängen, vilar sig och erkänner glatt att hon inte tycker att hon kunde få det bättre.

Tillsammans klurar de ut lösningarna till korsorden och varje dag spelar de ett parti yatzy, där Maj-Lis får stryk för det mesta.

I köksfönstret blommar orkidéerna och ovanför köksbordet hänger en broderad bonad med texten ”Ingen dag utan ett leende”.­ Och just så verkar Maj-Lis och Karl-Johan leva sina liv.

”En häftig gubbe”

Maj-Lis häller upp påtår och Karl-Johan håller fram ett fat fyllt av bullar, rulltårta och kokosbollar.

Trots att de levt sina liv på olika platser, Maj-Lis flyttade till Stockholm efter skolan och Karl-Johan blev kvar i Hallstavik, så erkänner Karl-Johan att han tänkt på Maj-Lis under årens lopp, särskilt sedan han blev änkeman.

–?Ja, det verkar som om det är sant det där, att gammal kärlek ­aldrig rostar.

Maj-Lis yngsta barnbarn tycker­ det är bra att mormor hittat en så ”häftig gubbe”. Att livet på äldre dar kunde bli såhär bra hade de aldrig vågat hoppas på.  

–?Vi önskar att vi får bli riktigt gamla ihop. Och kärlek är bästa medicinen – den håller oss unga, säger Maj-Lis och tar Karl-Johans hand. Tillsammans ska vi leva ­livet – livet ut.