I sommar ska jag köpa en ny bikini
Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2003-10-02
Caroline fick cancer och två nya bröst
När Caroline Olsson, 28, vaknade upp efter operationen vågade hon inte titta där hennes vänstra bröst hade suttit.
I dag är båda brösten återskapade, men riktigt som förr blir de aldrig.
– De känns allmänna, som om brösten är deras – läkarnas, säger hon.
20 maj 2003
Det var en marsdag 2001 som Caroline Olsson kände en oval knöl i vänster bröst. Hon var 26 år gammal och förstod direkt att det var en cancerknöl. Hennes storasyster hade två år tidigare fått diagnosen.
Hon grät i tre dagar, tills hennes sambo övertalade henne att ringa till Radiumhemmet.
Samma dag konstaterades bröstcancer och veckan därpå började hon få cellgifter. Några månader senare opererades hennes vänstra bröst bort.
Beslutet var självklart.
– Jag kände ”ta bort alltihop”. Jag ville inte ha det sjuka bröstet kvar, säger Caroline.
Läkarna hittade inte bara en tumör utan metastaser i lymfkörteln. Under våren och sommaren behandlades hon med cellgifter.
Under sommaren dog hennes äldre syster av sin bröstcancer. För Caroline kom det förlorade bröstet i bakgrunden.
– Då hände något hela tiden, de jobbade med mig och med min kropp.
För Caroline fanns också ett annat val. Att ta bort det andra bröstet i förebyggande syfte då risken är stor att hon bär på en ärftlig bröstcancer. Ett val som innebär att hon aldrig kommer att kunna amma, och känseln i brösten kommer vara borta. Ändå var beslutet självklart.
– Jag tänker att jag ska leva i 50 år till. Jag fick bröstcancer när jag var 26. Jag vill slippa vara orolig. Brösten är för mig inte viktigare än någon annan kroppsdel.
Ändå tog det lång tid innan hon vande sig vid sitt nya utseende. Hon undvek stället där hennes bröst suttit när hon smörjde in sig, och att titta på det i spegeln.
Idag är det en vecka kvar till att det friska bröstet ska opereras bort och hon ska börja återuppbyggnaden av båda brösten. Hon börjar känna sig lite nervös.
För henne handlar rekonstruktionen inte om kvinnlighet, utan mer om det praktiska, att kunna få kläder att sitta bra.
– Jag känner mig inte okvinnlig för att jag har förlorat ett bröst. Jag har ett tryggt förhållande, vi har varit sambo i 13 år. Men det är klart att om jag skulle gå ut och träffa någon annan skulle det vara jättejobbigt att bara ha ett bröst.
28 maj 2003
Måndagen den 26 maj under ett rungande åskväder opererar Caroline bort även sitt högra bröst samtidigt som hon får proteser insatta i båda brösten. Två dagar senare sitter hon glad i sjuksängen när Aftonbladet kommer på besök.
– Det känns jätteskönt att det är gjort.
Men resan mot nya bröst har precis börjat. Om tre veckor ska proteserna för första gången fyllas med koksalt och sedan väntar en process på minst ett halvår tills de fått sin slutgiltiga form.
Den här gången gick det lättare att se på brösten efteråt:
– Jag kikade lite och det såg ut som jag trodde. Som det andra bröstet. Men det var då det slog mig, jag frågade mig om jag verkligen fattade vad det var jag bestämde mig för att göra.
12 juni 2003
Det har gått drygt två veckor efter operationen och Caroline har precis fått börja lyfta på armarna. Hon känner sig rastlös, och går mest hemma och drar.
– Jag är otålig, jag vill se resultatet, säger hon.
Hennes vänstra bröst är fortfarande blått och bröstvårtan är sårig. Den första påfyllnaden av koksalt ska ske efter midsommar.
– Det är skönt att inte behöva tänka på cancer i bröstet. Jag har minimerat risken, men vem vet cancern kan ju komma varsomhelst. Den kan ju komma här, säger hon och pekar på halsen.
27 augusti 2003
Brösten är klara. De har fyllts på tre gånger med koksalt och nu har de fått sin rätta storlek. Kvar är bara att tatuera en bröstvårta.
– Det känns konstigt för varje gång. Man tittar ner och konstaterar, wow vad stora de blev, men så vänjer man sig, de ser mindre ut och man funderar om det har läckt ut.
Känns det som det är dina bröst?
– Nej, de känns allmänna. Som om de är deras – läkarnas. Alla tittar och känner och klämmer.
Kommer de att kännas som dina?
– Jag vet inte. Jag tror aldrig jag kommer ställa mig framför spegeln och tänka åh vilka snygga tuttar. Men i sommar har jag kunnat ha urringade linnen och det har känts jättebra. Det har varit jobbigt att få kläder att sitta bra. Bh:ar har hela tiden behövt vara specialsydda och de har varit så tantiga. Nästa sommar ska jag köpa mig en ny bikini.
Caroline, 28, fick bröstcancer när hon var 26 år. Hon har opererat bort båda sina bröst. För trettio år sedan hade det betytt ett liv utan bröst. Så är det inte längre. I dag handlar Aftonbladets artikelserie om att förlora sina bröst och få nya. Vi har följt Carolines väg dit, steg för steg. Hon berättar om beslutet, operationerna, rädslan och hur de nya brösten känns.
Christina Larsson