”Bresa tillbaka!”
Publicerad 2015-03-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I New York pågår en kampanj mot man-spreading, att män sitter bredbent på tunnelbana och bussar. Något som väcker starka känslor. Ord som ”sexism” och ”kvinnoförtryck” har yttrats. Jag tror jag även hörde något om ”mänskliga rättigheter”. Även i Sverige debatteras man-spreading, särskilt i tunnelbane-Stockholm.
Själv fattar jag ingenting. Det är väl bara att bresa tillbaka! Det är som John F. Kennedy sade: Fråga inte vad en bresande man kan göra för dig, fråga vad du kan göra för att bresa mera.
Så fort jag ser en man vädra bollarna på sätet tar jag sats och dunsar ner bredvid, ÄNNU mer bredbent. Funkar alltid. Genast samlar han ihop sig tills han har ett socialt acceptabelt mellanrum mellan låren.
Själv sitter du naturligtvis bredbent kvar – det gäller att bevaka sin position. Dessutom är det skönt att sitta så. Alternativet vore att lägga benen i kors med följden att översta benet sticker ut och foten träffar smalbenet på passageraren mittemot. Och det är ju inte trevligt, särskilt så här i slasktider.
Nej, om vi ska tala hyfs och hänsyn i tunnelbanan så är det helt andra beteenden som ska hängas först:
Folk som äter. Hamburgare med extra lök. Apelsiner som skalas omsorgsfullt. Eller vad som helst med vitlök. Folk släpar ombord mat som luktar så mycket att man bara behöver ta ett djupt andetag inne i vagnen för att själv bli mätt. (Ändå var det jag som blev utstirrad när jag nyligen avnjöt en luktfri och stillsam Budapestbakelse på tunnelbanan. Orättvist.)
Folk som luktar rakvatten. Särskilt när det är extra trångt så att du kläms in under någon annans armhåla och kommer ut med en hinna av Hugo Boss på huvudet.
Folk som sminkar sig. Vidrigast är om de sitter med vidöppen mun och rättar till läppstiftet, filar naglarna så att dammet flyger i luften, eller använder ögonfransböjare. Jag hade aldrig sett en sådan förut och blev först alldeles förskräckt vid åsynen av en kvinna som försökte gröpa ut sitt eget öga.
I såna lägen börjar man längta efter någon som bara sitter bredbent.