De har hela världen som sitt klassrum

Nneka Amu

Möt familjerna som nobbar skolan och undervisar sina barn hemma

Hemundervisning har slagit igenom stort i USA och är ett välkänt begrepp i flera andra länder. I Sverige undervisas cirka 200 barn hemma av sina föräldrar.

Men hur går det till egentligen?

Söndag har träffat tre familjer som valt att en annorlunda väg till kunskap.

Det är en av de första riktigt kalla vinterdagarna på natursköna Djurgården i Stockholm. Parkeringen utanför Tekniska museet gapar nästan tom och de enda människor som syns till är tre tonårstjejer som står och småsnackar vid ingången. Väl innanför dörrarna är det varmt och tyst. Ända tills hissdörrarna öppnas och en sulky kommer utrullandes med en handfull skara barn i släptåg.

Träffas på museum

– Hej! De andra kommer också ner snart. Vi har hängt här ett tag redan och barnen har fullt upp. Det här är Ping förresten, säger Cina Wallén och pekar på vagnen och den lilla flickan i brun kaninmössa.

”De andra” är pappa Magnus Henriksson och barnen Älva, 11 och Lion, 7. Jonas och Tamara Himmelstrand med de tre barnen Jakob, 15, Rebecka, 11, och Mikael, 6. Och så är det Jenny Lantz och sönerna Lukas, 9, Beppe, 6, och Frode, 2. De bor på olika platser i Sverige men ses alla tillsammans med jämna mellanrum och ofta, som i dag, på ett museum. Att det är måndag och mitt på dagen spelar ingen roll, eftersom föräldrarna har valt att undervisa sin barn själva. Eller hemundervisa som det heter på pappret.

– Fast det är egentligen lite missvisande, eftersom våra barn tillbringar väldigt mycket tid utanför hemmet också, säger­ ­Cina Wallén.

Hon och Magnus har precis flyttat tillbaka till hemstaden Stockholm efter snart fyra år i lilla östgötska Grytgöl. Där bodde de i en gammal nedlagd skola som de renoverat själva och som rymde såväl ­musikstudio och danssal som ett stort inspirationsrum för barnen, även kallat skattkammaren. Men nu vill de alltså prioritera närheten till släktingar och gamla vänner och bättre jobbmöjligheter. Skälen till att de valt bort den vanliga skolan är många, men att familjen ”trivs så bra i hop och har ett väldigt bra flyt” var en stor drivkraft.

– Det bottnar även i ett stort frihetstänkande, att kunna bestämma över sin egen tid. Schemalagda tider passar inte oss, säger Magnus, som är musiker och musikproducent.

Friare livsstil

Han och Cina, danspedagog och friskvårdsterapeut till yrket, är båda egenföretagare och vill att barnen ska ha möjlighet till samma fria livsstil. Familjen vaknar av sig själva på morgonen, de reser mycket och har ofta folk på besök. En stark tro på att barn vill lära sig själva av egen lust och att barns inlärning pågår hela tiden genomsyrar hela deras livsstil.

– Man lär sig genom att uppleva saker i verkliga situationer och av att umgås på riktigt med andra människor. Det var något som fipplades bort under alla regler och ramar som fanns när jag gick i skolan. Vi har barnen omkring oss hela tiden – även när vi jobbar – och känner aldrig av det där dåliga samvetet som så många föräldrar lider av, säger Magnus.

För Jonas och Tamara Himmelstrand från Storvreta utanför Uppsala var det äldsta ­sonen Jakob som blev inkörsporten till hemundervisningen. Han har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som föräldrarna anser att de hjälper honom bäst med själva.

– När vi väl gett oss in i det upptäckte vi att det fungerade så mycket bättre än vi tänkt oss. Det var en ”wow”-känsla för hela ­familjen, säger Jonas och tillägger att det goda föräldraskapet är så mycket enklare när man hem­undervisar.

– När barn känner att de ­vuxna är närvarande blir det ­sällan stökigt. De behöver inte slåss för uppmärksamheten, säger han.

Nioårige Lukas är i färd med bestiga trappan upp till rutsch­kanan i sportrummet. Däruppe väntar två år äldre Älva ivrigt på honom. Sjuårigen Lion ger sig iväg mot roddmaskinerna med elvaåriga Rebecka tätt i hälarna. Det märks att de är vana att leka tillsammans oavsett kön och ålder. Och det har stor betydelse för deras utveckling, menar föräldrarna.

– Åldersintegrerade grupper gynnar inlärningen. Det blir en helt annan dynamik än i en skolklass, säger Jenny.

Om skolan bromsar

När sonen Lukas närmade sig skolåldern lärde han sig mängder av nya saker i ett rasande tempo och Jenny och maken Nicklas var rädda att nyfikenheten och lusten skulle bromsas i skolan. De kom i kontakt med några hemundervisande familjer och såg den den starka sammanhållning som fanns där.

– Vi har också alltid varit väldigt nära varandra i vår familj och det ville vi fortsätta vara, säger Jenny, som syr kläder och tillsammans med maken driver ett företag med fokus på teater och musik.

De bor i ett hus på landet i Vadsbro i Flens kommun. Där finns stor trädgård, skog och en liten damm med ankor. De försöker att åka till Stockholm en gång i månaden. Till Nyköping åker de betydligt oftare, för att gå på fik och bibliotek och träffa folk, och för en del kvällsaktiviteter. Bilden av den hemundervisande familjen som en isolerad grupp i samhället stämmer inte, menar Jenny. För henne och de andra föräldrarna, är skolan ingen garanti för socialt samspel. Tvärtom.

– Vi får ofta kommentarer om hur sociala barnen är. Att det är utåtriktade, självständiga och solidariska med andra. Det är inte mängden människor runt omkring dig som räknas utan kvalitén på ­relationerna, säger Jenny.

Cina fyller i:

– Det är vanligare att barn i skolan känner sig ensamma än barn som hemundervisas. Det är sällan några varaktiga sociala kontakter som uppstår i skolan. Man behöver bara gå till sig själv. Hur många av alla ens gamla klasskompisar har man en nära kontakt med i dag? Inte många.

Gnäll existerar knappt

Tillstånd för att få hemundervisa ges av kommunen. Får man det kontrolleras sedan familjen och barnens lärande regelbundet av en pedagog. Hemundervisningen ska följa läroplanen rent kunskapsmässigt, men föräldrar och barn är fria att disponera sin tid som de vill.

– Vi måste inte göra samma experiment eller läsa samma texter. Vi prövar hela tiden nya sätt att lära. Det är självklart inte okej att springa runt och bara göra vissa saker. Självdisciplin är jätteviktigt. Matte upplever vi alla att vi måste jobba extra mycket med. Men det är aldrig svårt att få igång barnen. Det finns ett sammarbete mellan oss och alla känner ett stort eget ansvar. Gnäll existerar knappt i vår familj, säger Cina.

Åker inte till Thailand

Men frihet kostar. Den öronmärkta skolpengen gäller inte hemundervisade barn och det är upp till varje kommun att ge ett ekonomiskt bidrag till exempelvis mat och böcker.

– Ibland har vi tjockare plånböcker och ibland får vi dra åt svångremmen rejält. Men det är ett val vi gjort för att kunna leva så här, säger Cina.

– Vi åker inte till Thailand på jullovet och vi renoverar inte vårt hus eller byter bil lika ofta som andra. Men det man får kan inte köpas för pengar, säger Jonas Himmelstrand, utbildningskonsult med kontoret hemma i radhuset.

Det börjar bli lunchtid och dags att samla ihop alla nio barnen. På frågan vad de själva tycker om att bli hemundervisade svarar elvaåriga Älva och nioårige Lukas:

– Jag skulle nog bli uttråkad av att gå i vanlig skola, ­eftersom jag har så svårt att sitta still. Nu har jag ju hela världen som klassrum. Om det fanns en skola där barnen själva bestämmer hur skoldagen ser ut och lektionerna är helt frivilliga, så skulle jag vilja testa det i några veckor. Jag gillar att kunna dela upp min tid själv och göra saker på egen hand och med andra hemundervisare, säger Älva.

– Jag skulle inte heller ­gilla att sitta i en skolbänk hela dagen. Det är mysigt att vara mycket med sin familj. Men om jag hade gått i vanlig skola skulle bra mat och duktiga lärare vara viktigast för mig ­säger Lukas.

En helt vanlig dag hos familjen Wallén

"Hos oss finns egentligen ingen typisk dag, mer än att vi sover minst till klockan nio och tar det i barnens och vår egen takt. Om det är nationella prov på gång får barnen småuppgifter att lösa annars väljer de fritt bland ämnena. Sedan kanske Älva går till kojan i skogen eller tar en sväng till biblioteket. Hon är mycket mer självgående nu när hon är äldre. Hon går en konversationskurs i engelska och både hon och Lion har flera fritidsaktiveteter som teknik, teater, bild och form samt dans. De spelar också fiol. Vi har använt oss mycket av Kulturskolan som är toppen.

Vi har alltid haft ett bra förhållande till rektorer och barnen har många kompisar.”

En helt vanlig dag hos familjen Himmelstrand

"Vi kör ganska strukturerat hemma hos oss och klarar av undervisningen under förmiddagen. Fram till lunch kan det till exempel bli matte, samhällsämnen och språk. Vi har den fördelen att Tamara har engelska som ­modersmål. Hon talar även flytande franska, tyska och lite italienska. På eftermiddagen är det friare. Då kan det bli besök på biblioteket, utflykter, jazzdans, teatergrupp, träffa vänner, musik i hemma­orkestern eller tid för egna intressen. Rebecka studerar gärna svensk historia och tecknar, medan Jakob älskar datorn och att översätta mellan engelska och svenska."

En helt vanlig dag hos familjen Lantz

"Vi tar lång tid på oss på morgonen. När julkalendern gick lyssnade vi tillsammans på radion. Sedan brukar vi läsa tidningen, ja inte lilla Frode då förstås. Och sedan går vi oftast ut, i skogen eller på promenad. Väl hemma gör vi lunch och under tiden leker barnen. Det brukar gå jättebra. Det är överhuvutaget mycket lek som gäller hos oss och så tar vi in undervisningen i det. Lukas lär sig matte bäst med hjälp av spel och engelska lär han sig gärna med Pokémonkort.

Oftast har vi de mest kreativa stunderna på kvällen. Det som behöver göras tillsammans gör vi oftast då.”

Kritiska röster: Hemundervisning isolerar barnen

Regelbunden insyn sker dock betydligt oftare än ute i skolorna.

aga och förnekelse av evolutionsteorin sägs förekomma har utbildningsministern Jan Björklund hotat med att ta bort de regler som tillåter hemundervisning av religösa och filosofiska skäl.