Det är sällan ung, rik thailändska söker gammal svensk gubbe
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-03-16
Daniel Pernikliski om maktobalansen när kärlek köps med välfärd
Kärlek är kärlek och blommar den så är det fint oavsett var den blommar.
Med all säkerhet finns det många lyckade möten, som har lett till kärlek, mellan thailändska kvinnor och svenska män, och till dem är det bara att gratulera.
Man förstår ju om dessa kärlekspar är outsägligt trötta på de fördomar som finns rörande förhållanden som deras.
Men den andra sidan, den fulare, finns i allra högsta grad.
Det är omöjligt att bortse från den uppsjö av kontaktförmedlingar som finns, som använder sig av termer som ”importfruar” och ”postorderbrudar” utan att skämmas och som lockar med säljargument som ”för dig som är trött på feministkvinnor som ställer för höga krav”.
Man får lära sig vad de thailändska kvinnorna tycker om, hur de vill bli behandlade och hur de förväntas bete sig, som om de vore en homogen grupp – alla med samma behov och intressen.
På många sätt påminner det om de rasbeskrivningar och de skötselråd man får av en uppfödare, när man ska köpa en hund.
Det är inte konstigt att törsta efter kärlek eller att söka efter ekonomisk trygghet, men när den ena huvudsakligen vill ha det ena och den andra huvudsakligen det andra uppstår det en viss skevhet i byteshandeln.
En stor maktobalans där hopp om kärlek köps med välfärd och hopp om välfärd köps med ungdom och skönhet.
För har man inga pengar måste man betala med någonting annat, och tjänar man 500 kronor i månaden, samtidigt som man måste försörja sin familj, har man inte råd att vara kräsen.
Av den anledningen är det ytterst sällan man ser annonser som lyder: ”Ung, välbärgad och snygg thailändska söker gammal svensk gubbe, gärna utan inkomst”.
