Vanlig kärnfamilj? Nej tack!

De flesta barn växer upp i kärnfamiljer – mamma, pappa, barn. Men det vanligaste är inte självklart det bästa. – Kärnfamilj eller ej, det viktiga är vilka personer som ingår i den, säger familjerådgivaren Laila Cullin.

Kärnfamiljen ett måste?

Inte för programledaren Doreen Månsson.

– Jag diggar inte ordet kärnfamilj. Min familj ser helt annorlunda ut, men är minst lika bra, säger hon.

helskärm

Det hörs hur lätt hon blir irriterad när ordet kärnfamilj kommer upp. Irriterad och diskussionslysten.

– Kärnfamilj låter så extremt glorifierande och fint. Det enda acceptabla, en normalitet där alla andra sätt att leva är förkastliga, säger hon.

Det är egentligen inte så konstigt att hon eldar upp sig:

– Vi har mött mycket fördomar. Reaktioner som ”Aha, så dina barn är egentligen bara halvsyskon. Jag blir så arg, i min värld finns det inga ”halvsyskon”, säger hon.

Familj med vännerna

Doreen Månsson, 33, har döttrarna Hayat, 16, och Yasmine, 11.

Hon lever inte med någon av flickornas fäder. I stället har hon valt att bilda familj med sina två bästa vänner; filmaren Tarik Saleh, 36, och hans bror Jonas Ahleman, 29.

– De är gudfäder åt Yasmine men betyder även oerhört mycket för Hayat. De ingår i vår familj och det är en lyx för mig och tjejerna att det finns så många kärleksfulla vuxna runt omkring dem, säger hon.

Hon lärde känna Tarik Saleh för snart tolv år sedan, när Yasmine var nyfödd. De fann varandra och blev mycket nära vänner.

– Folk trodde länge att vi var kära i varandra. Men vi är snarare förälskade i varandras personligheter. Kanske för att vi är så lika, säger Doreen.

– Det fanns en kontakt redan från början. Men vi är inte ett kärlekspar. Att vara kär är ju dessutom, om man ska vara cynisk, en känsla som kan gå över. Familjen har man för evigt, säger Tarik.

Som en storasyster

Tariks yngre bror Jonas Ahleman gled in i den Doreenska gemenskapen utan att någon riktigt märkte hur det gick till.

– Plötsligt insåg jag hur viktiga vi var för varandra. Hon var som en storasyster jag haft hela mitt liv men aldrig lärt känna, säger han.

Så när Yasmine skulle döpas var det egentligen aldrig någon tvekan om vilka som skulle bli hennes gudfäder.

I början var det mycket praktiska göromål som Jonas och Tarik kunde bidra med. Som att hämta på dagis, lämna på dansträning och laga mat. Nu, när Yasmine blivit äldre, har rollerna förändrats.

– Nu handlar det mer om sociala grejer. Att Yasmine ska ha vuxna att tala förtroligt om allvarliga saker med, säger Jonas.

Lojalitet – en grundsten

– Självklart händer det grejer som jag bara blir galen av. Då kan jag ringa till Jonas eller Tarik och säga: ”Nu får du åka hem och prata med henne”. Ungefär som jag skulle ha gjort med min make om jag haft någon, säger Doreen.

– En gång när det hänt en grej i skolan, någon hade varit dum mot Yasmine, åkte Jonas hem till oss och var med henne hela dagen. Fixade lunch, tröstade, lyssnade, säger Doreen.

Vad skiljer era relationer från ett vanligt vänskapsförhållande?

– Det handlar om acceptans. Man köper hela paketet. Det är en högre grad av engagemang, säger Jonas.

– Det är en stor befrielse att ha människor omkring som vet allt om en. Det finns inga hemligheter. Ingen kommer att fördöma mig, vad som än händer, säger Doreen.

– Lojaliteten mot varandra är en grundsten. Den som är dum mot Doreen hamnar automatiskt i frysfacket hos mig – och tvärtom, säger Jonas.

Har inga egna barn

Doreen, Tarik och Jonas bor inte tillsammans, men tillbringar mycket tid ihop. De firar årets högtider och åker gärna på semesterresor.

Varken Tarik eller Jonas har några egna barn. De tror inte att det skulle påverka relationen till Yasmine och Hayat negativt om de blev pappor.

Doreen tror inte heller att brödernas relation till flickorna skulle påverkas negativt av att hon gifte sig eller flyttade ihop med en man.

– Jonas och Tarik har varit en del av flickornas liv länge nu. Det var de som fanns där på Yasmines första skoldag, det är de som sett alla dansuppvisningar. Deras relation är inte avhängig mig längre, säger hon.