”Idag hinner man både göra slut och fråga chans inom en minut”

Daniel Pernikliski om att vara barn i en omodern tid

helskärm

Jag minns en stor förälskelse i mellanstadiet.

Hur det viskades och smögs och prasslades med lappar som innehöll listor över vilka som tyckte om vilka.

Tror att de flesta hade tio kandidater på sin lista.

När min favoritflickas lista äntligen nådde mig vågade jag inte öppna den, men mina klasskamrater hade vänligheten att tala om min placering för mig, vare sig jag ville höra den eller inte, och min lycka visste knappt några gränser när jag fick veta att jag låg på plats nummer två!

Min kärlek växte och jag byggde upp modet till att fråga chans.

Men det fanns ett problem, bortsett från den lilla detaljen att jag inte var först på listan – jag hade en tjej på landet.

Jag hade inte sett det som ett problem innan min syster, som var ihop med tjejen på landets storebror, upplyste mig om att man måste avsluta det ena innan man kunde påbörja det andra.

Min syster, som var ett rättskaffens barn (läs lillgammal), hade nämligen samma problem och höll på att formulera ett göra-slut-brev.

Naturligtvis gjorde jag då precis som min syster och skrev mitt eget göra-slut-brev.

I brevet skyllde jag på det långa avståndet och väntade sedan länge, två dagar eller så, med att posta det, så att det skulle kännas som en naturlig fördröjning och inte sammankopplas med min systers brev, som skulle till samma adress.

Det skulle visa sig många år senare att mottagarna, helt naturligt, hade förutsatt att vi inte längre var ihop, eftersom det hade gått ett år mellan breven och vårt senaste möte, men det är en historia för sig.

När jag var säker på att brevet måste ha nått fram, så att jag var ett barn fritt från äktenskapliga plikter, hade jag inte längre modet att fråga chans.

Det hade gått för lång tid och ögonblicket var förbi.

Så var det att vara barn i en omodern tid.

Hade det varit idag hade jag kunnat använda min mobiltelefon och hunnit både göra slut och fråga chans inom loppet av någon minut.

Orättvist.