Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Matteus

Även en styvpappa måste få säga ifrån

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-24

Daniel Pernikliski om att ställa krav som ny i familjen

Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

I min blogg skrev jag ett kort inlägg om hur jag varit med och bråkat med min styvdotter om hennes läggtider, när hon sa åt mig att vara tyst, därför att jag inte är hennes riktiga pappa.

Nio minuter senare hade jag fått en kommentar om att det ÄR mamma som ska uppfostra SIN dotter för annars blir det KAOS.

Molly hade precis fyllt åtta, när jag träffade henne första gången.

Då var hon en gullig och jätteglad liten människa som ville hålla en i handen när man gick på promenad och blev stressad när klockan började närma sig åtta, därför att hon skulle kunna bli trött nästa dag om hon inte genast hoppade i säng.

Som om hon skulle blivit ett vrak om hon somnade kvart över.

Nu är hon snart tolv och sprayar och puffar sitt hår och doppar huvudet i smink och ropar alla möjliga otrevligheter efter oss.

När man säger åt henne att gå och lägga sig blir hon förbannad. För några helger sedan, när hon hade en kompis hemma, fick jag till svar: ”Softaa, klockan är bara tvååå!”.

Och hon skulle hellre gå naken till skolan än att hålla mig i handen.

Det är inte lätt att komma in i en ny familj, med inbitna rutiner och regler.

Men jag bestämde mig tidigt för att jag inte bara ville vara en snäll gubbe för Molly. Jag ville ta mer plats än så och bli en del i familjen.

Skulle jag vara med, ville jag vara med på riktigt.

Det underlättar såklart att jag hann vara med ett tag när hon fortfarande var ett barn, i dess mest oskuldsfulla bemärkelse.

Jag har hunnit bära henne på axlarna och stoppa om henne för natten.

Hade jag kommit in i familjen nu, vet jag inte hur det hade gått. Hon har inte valt mig, men hon har heller inte valt sin mamma.

Och så länge vi bor ihop och jag i lika hög grad som hennes mamma bidrar till hennes försörjning, anser jag det närmast som en plikt att ta så stor uppfostrande roll som jag bara kan.

Blod i all ära, men det är kärlek och ansvar som får en familj att fungera.

jag kan bara hoppas att kommentatorn på min blogg INTE representerar någon större del av befolkningen.

För DÅ blir det verkligen kaos.

Aftonbladets
bloggar

Följ ämnen i artikeln