Hampus, Linda och Erik älskar varandra

Lisa Röstlund

"Det finns andra sätt att leva på än kärnfamiljen"

Gifta paret Linda och Erik jobbar tillsammans.

På jobbet träffade de Hampus och alla tre blev kära.

– Kärnfamiljen är fortfarande det vanligaste, men jag tror att folk är mer öppna för att det finns andra sätt att leva på i dag, säger Linda Fridland.

I ett villaområde i jämtländska Strömsund bor Hampus Engström, 28, Linda Fridland, 33 och Erik Fridland, 34, tillsammans med fem barn i åldrarna 4-12.

Fyra av barnen är Linda och Eriks. Den yngsta dottern är Hampus, från ett tidigare förhållande.

Säng för tre

På nedervåningen i köket står ett ekbord med åtta stolar. I tvättstugan har de nyss uppgraderat till en 8-kilos tvättmaskin.

De vuxnas sovrum ligger inne till vänster om vardagsrummet; en dubbelsäng med plats för tre.

Hampus, Linda och Erik hittade varandra på jobbet, ett taxibolag i Strömsund. Linda och Erik var ett par sedan 15 år tillbaka och Hampus hade då en sambo.

De började umgås förra sommaren och upplevde allihop att de var väldigt lika varandra och trivdes tillsammans.  Hampus och hans dotter kom allt oftare och hälsade på hos familjen Fridland.

Vid julfesten i fjol stod det klart att kollegorna var mer än vänner.

– Det bara blev så att vi hamnade tillsammans allihop. Då var det mest en kul grej, säger Linda.

Tog fram extranyckeln

– Dagen efter vaknade man upp och funderade "Hur blev det här nu då, vad händer nu och hur ska det bli på jobbet på måndag?". Men Erik och Linda hörde av sig redan dagen efter och vi umgicks och pratade. Sedan var det mycket tankeverksamhet, men vi fortsatte träffas.

Alla tre beskriver att ingen av dem någonsin tidigare provat partnerbyte eller haft en tanke på att det skulle gå att leva tre tillsammans.

– Det här är helt nytt för oss. Inget annat fanns än att vi skulle leva två och två. Men vilka två skulle det vara? Vi kände starkt för varandra alla tre, säger Linda.

Hampus bodde hos familjen under sin separation. En dag diskuterade de framtiden och Erik tog fram extranyckeln som låg i en kökslåda och gav Hampus.

– Då var det liksom klart, säger Linda.

Chefen positiv

– Det var lika naturligt för oss alla, säger Erik.

De var den första januari i år alla överens om att Hampus skulle flytta in, beskriver de. Sedan dess bor de alla tre tillsammans, och Hampus har delad vårdnad om sin dotter.

Barnen tar de gemensamt ansvar för och rektorn på skolan har ordnat med en fullmakt för att Hampus ska kunna ta lika stor del av barnens skolgång, med föräldrasamtal och annat.

– Klart man funderade över vad folk skulle tycka. Folk trodde han bodde här i väntan på att han skulle hitta en egen lägenhet, säger Linda.

– Omgivningen har tagit det mycket bättre än förväntat. Alla de vi trodde skulle reagera dåligt har faktiskt bara varit uppmuntrande. Chefen tycker det är kul, säger "Vad bra för er" och skojar om att han är lite avundsjuk, för att det måste vara så mycket enklare, säger Hampus.

"Coolt med två pappor"

– För barnen har det inte varit konstigt alls, vad vi märker. Vi pratade med dem tidigt, första veckan redan, både allihop och enskilt. De har inte haft några invändningar, funderingar eller frågor, inte ens den äldsta. Sedan är det klart funderingar kan komma, men det har ändå gått så pass lång tid nu, säger Linda.

Tre av barnen går på luftgevärsskytte.

– Jag och Erik följde med och något av de andra barnen reagerade: "Har du två pappor? Coolt", säger Hampus.

Kollegorna har varit uppmuntrande, och det är flera som oftare kommer och hälsar på sedan förhållandet blev officiellt.

– Överlag har folk tagit det väldigt bra. Visst, jag har mist min bästa kompis på grund av det här. Hon som jag pratade med tre-fyra gånger om dagen. Men kan inte hon acceptera Hampus, som jag älskar, så går det inte. Mina och Eriks föräldrar har tagit det sämst och kan inte alls acceptera det här.

Livspusslet enklare

– Vi vet att folk pratar om och tittar på oss.

De tar upp att man i ett förhållande med fler än två måste vara tydligare i kommunikationen, för att undvika svartsjuka. I övrigt är konstellationen en stor fördel när det gäller det mesta i vardagen och det så kallade livspusslet med ekonomi, handling, tvätt, hämtningar och lämningar.

Erik och Hampus jobbar heltid.

– Jag kan ha lyxen att jobba halvtid, och då hinner jag göra det mesta av tvätt, matlagning och städning så att det är klart när Erik och Hampus kommer hem, säger Linda.

De jobbar skift, och de helger då två jobbar finns ändå en vuxen hemma hela tiden för att "sköta markservicen".

Står ut i lilla byn

I februari kom Centerpartiet med ett förslag om ett nytt idéprogram som innefattade möjlighet för månggifte. Förslaget väckte stor uppståndelse och drogs snabbt tillbaka.

Om normen inte såg ut som den gjorde är Linda, Erik och Hampus övertygade om att fler skulle välja att leva annorlunda.

– Det är flera som säger "vad coolt att ni vågar. Jag har funderat på det och skulle också vilja leva så", säger Hampus.

Hampus och Linda är uppvuxna i trakten. Erik kommer ursprungligen från Göteborg. Det faktum att det är en liten ort de bor på, där alla känner alla, gör sammanhanget speciellt.

– Det är en liten by och det märks på vilka som vet, på sättet de tittar, säger Erik.

Linda tar upp att synen på dem mycket är en generationsfråga. Äldre ryggar tillbaka, yngre rycker på axlarna, generellt sett.

– Och det är klart att det hade varit enklare att inte stå ut om vi bott i Stockholm eller Göteborg, säger Linda. Men samtidigt vet ju alla nu och jag antar att de som pratat snart har pratat färdigt.

”Alla har två”

Hon tar också upp att könsrollerna ställs på sin spets.

– Folk reagerar nog mer för att det är en kvinna och två män, och inte tvärtom, att jag "inte nöjer mig med en". Men folk tänker fel, det är inte jag som har två. Det är alla som har två.

Relationen är ny, men alla ser ljust på framtiden.

– Vi tror det kommer hålla. Det kommer gå bra. Vi är så lika. Vi är öppna, ärliga och enkla. Vi trivs väldigt bra tillsammans, säger Hampus.

Anledningen till att de vågat bryta mönstret har inte varit främst mod, uppger de.

– Det är att vi älskar varandra. Det är ingen annan som kan ändra på det, och varför skulle vi ändra på något bara för att andra tycker något? Vi brukar prata om att vi skiter i vad alla andra tänker. Det är inte deras sak hur vi ska leva, säger Linda.