Älskade, saknade hund
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-25
Tomas Cederlund och Simon Davies, duon från bland annat ”Design: Simon och Tomas”, vet hur tungt det kan vara att förlora ett älskat husdjur. Deras jack russel-terrier Albert var med dem överallt. Han lämnade ett stort tomrum när han dog på grund av ett hjärtfel, drygt tolv år gammal.
– Han hade varit sjuk länge och vi visste att vi fattade rätt beslut, men det var jättejobbigt, säger Tomas.
Han tycker att sorgen omedelbart efter att Albert dog kan jämföras med sorgen efter att en människa gått bort.
– Jag blev chockad över hur hårt jag tog det. Med tiden kan man nog inte jämföra det med sorgen efter en människa, men just i det ögonblicket och ett par, tre veckor framåt är det nog lika jobbigt.
Gamla vanor bröts
Det var inte bara just Albert som Tomas saknade. Alla rutiner som kommer med att ha hund bröts också.
– Man saknade allt runt omkring. Huset var tomt, vi hörde inga tassande steg när vi öppnade kylen och det var ingen som kom och puffade på benen när vi tittade på tv. Om vi tänkte ta en promenad frågade vi oss själva varför vi skulle göra det när Albert inte fanns.
”Går inte att ersätta”
Så tre månader efter Alberts död valde Simon och Tomas att skaffa två nya hundar. Brorsorna Percy och Pooter är i dag 14 månader och av rasen jack russel, precis som Albert.
– Det går ju aldrig att ersätta en hund, men det gjorde det lite lättare att ta sig igenom sorgeprocessen. Man får något annat att koncentrera sig på, en distraktion. Däremot är det inte alls som många verkar tro, att hundarna är substitut för barn.
Askan i en urna
Percy och Pooter är personlighetsmässigt väldigt olika Albert. Ändå får de Tomas att tänka på den förra hunden varje dag.
– Vi håller på att träna Percy och Pooter och då tänker jag på Albert och på hur man inte ska göra när man uppfostrar hundar. Albert var ju egentligen en väldigt elak hund mot alla utom oss, det var han faktiskt. De här hundarna älskar alla.
Tomas och Simon har inte hittat någon begravningsplats till Albert ännu. Hans aska förvarar de hemma i en urna.
– Vi kan inte bestämma oss för den perfekta platsen. Vi skulle kunna begrava honom på tomten, men tänk om vi flyttar? Det finns ett fint ställe på Djurgården. Där blir det kanske, säger Tomas.