”En symbol för att det går att göra skillnad”
Publicerad 2013-03-07
Helena Utter: Jag kan inte tänka mig en bättre förebild
Astrid, det var fint att få träffa dig och din syster Ingrid. Vi hade ställt in oss på att åka till Luleå och överlämna priset, men eftersom du ändå var här i Stockholm passade det ju alldeles utmärkt.
Jag minns tydligt hur det var att vara 14, fast det är snart trettio år sedan. Jag minns det märkliga mellanrummet mellan barn och vuxen, jag minns högstadiekorridoren och en vag känsla av att vuxenvärlden inte nödvändigtvis ville mig väl eller förstod mig.
Jag vet inte, Astrid, men jag misstänker att din känsla inte är lika vag, jag tror att du känner dig säker på att det finns vuxna som inte vill förstå dig.
Men jag tror också att du känner att det finns ännu fler som imponerats av ditt mod, häpnat över din styrka, beundrat ditt engagemang.
Vet du, alla kollegor som fick veta i förväg vem som är årets pristagare blev så glada. ”Vilket bra val!” sa de, min förra chef gjorde high-five.
Men vi i juryn ska inte sno någon ära. För – som jag sa till dig – vi må ha bestämt, men det var våra läsare som nominerade dig. Människor som har läst om dig och velat lyfta upp dig.
Som jag nämnde är det femte gången den här utmärkelsen delas ut. När man ser på alla de fem pristagarna hittills så sammanfattar ni tillsammans vad det är vi vill uppmuntra med Årets Wendela.
Här finns människor som kämpar för att hjälpa ensamstående föräldrar eller unga tjejer som mår dåligt. Här finns de som handgripligen hjälper till att ändra på världen så som den speglas i bland annat medierna. Och här finns Somaya, kvinnojouren som hjälper kvinnor som drabbas av hedersvåld eller -hot.
Och så du, Astrid.
Och utan att göra dig till något annat än du är, så är du en symbol för att den enskilda människan kan göra skillnad. Att den unga kvinnan – som är den som oftast förminskas och viftas bort – i högsta grad kan göra det. Att även om man inte räddar liv så kan man kämpa för mänskliga värderingar i vardagen och därmed i förlängningen göra livet bättre.
Och när ingen ville lyssna drevs du ändå av den självklara känslan att du är värd att lyssnas på, precis som alla andra.
Jag kan inte tänka mig en bättre förebild.
Jag höll på att gå i fällan och skriva att jag inte kan tänka mig en bättre förebild för unga kvinnor.
Sedan ville jag snabbt lägga till unga män.
Men om jag tänker efter, Astrid, kan jag inte tänka mig en bättre förebild för människor.
Så grattis, till en vältförtjänt utmärkelse.