Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

”Våra föräldrar är barn av sin tid”

Publicerad 2011-05-31

Åsa Erlandson om föräldratyper och misslyckade sexsnack

Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.

Mamma satt i köket och tog ett djupt andetag.

Hon hade bestämt sig för att prata blommor och bin med mig.

Så här gick det:

”Åsa, du vet väl att kondom…”

BAM!!

Det var ytterdörren som smällde igen bakom mig.  Vi återkom aldrig till ämnet.

Ibland hör man om folk som har sådana där härliga, öppenhjärtiga samtal med sina föräldrar om precis vad som helst.

Men många av oss har det inte så, och vill inte ens ha det.

En mental Berlinmur tornar upp sig så fort det kommer till sex, oavsett hur mycket man tycker om varandra.

Eller så är det helt enkelt omöjligt eftersom det inte längre handlar om relationen tjej–kille.

Nyligen tjuvlyssnade jag på ett gäng tjejer från djupt religiösa familjer som satt på ett kafé och pratade hur det var att komma ut som lesbisk.

Man kan sammanfatta det så här: Deras föräldrasamtal var svårare.

Hur fina våra föräldrar än är, är de barn av sin tid.

När de som är mammor och pappor till tonåringar idag växte upp var det sällsynt att någon kom ut alls och många tror på allvar att de aldrig träffat en bög eller flata utan bara sett dem på teve.

Inte så konstigt om de fått för sig att homosexualitet är något annorlunda, fjolligt, äckligt eller till och med farligt.

Någon faller ner i förnekelse och inbillar sig att barnet bara vill provocera.

Någon annan börjar anklaga sig själv ”vad har vi gjort för fel?”.

Någon är hur tolerant som helst men likt förbaskat skräckslagen över vad omgivningen ska tycka.

Ytterligare någon blockeras av rädsla, skam och okunskap och – Gud förbjude – klipper kontakten.

Och så har vi överraskningsföräldrarna som kramar om sitt hypernervösa barn och intygar det enda som spelar någon roll: ”Vi är din mamma och pappa. Vi älskar dig oavsett.”

En komma ut–guide är ingen mirakelmedicin mot fördomar och intolerans.

Det finns människor som aldrig kommer acceptera det som är ”onormalt”.

Men för alla andra kan vägledning hjälpa till att nysta upp härvan av missförstånd. Komma ut–guiden behövs, ända tills de kan avveckla sig själva och samtalen på sin höjd blir lika pinsamma som alla andra misslyckade sexsnack mellan föräldrar och barn.