Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Matteus

Bli en jävel på kärlek

Publicerad 2013-12-29

Så blir du mer mottaglig för heta känslor

Först den goda nyheten:

Du kan få kärlek från vem som helst.

Sedan den ännu bättre nyheten:

Det går att träna upp sig i kärlek.

I vårt singeltäta land gruvar sig många inför storhelger, som inte bara är familje- utan också kärlekshögtider.

Utan en partner att mysa med kan det kännas tungt.

Nu visar ny forskning från University of North Carolina att vi gör bäst i att glömma alla romantiska idéer som vi förknippar med tvåsamhet.

Kärleken är nämligen vare sig evig eller förbehållen par i ett förhållande.

För att låta som en sämre schlager: Kärlek finns överallt omkring oss.

Det är psykologiprofessor Barbara Fredrickson som säger det och hon har med sitt team studerat fenomenet i 20 år.

Som alla andra känslor – glädje, ilska, lycka – är känslan av kärlek flyktig, vi fastnar inte i en och samma känsla för evigt.

Enligt Barbara Fredrickson är det mer rättvisande att beskriva kärlek som ’’mikro-ögonblick av positiv resonans’’.

Med det menar hon att känslan av kärlek uppstår under några sekunder eller som längst några minuter åt gången.

Och det är inte möjligt – rent biologiskt – att uppleva kärlek utan att fysiskt befinna sig på samma plats eftersom den förutsätter att man ser varandra.

Man kan förvisso längta och uppleva närhet men vad kroppen anbelangar är den kärlekslös på avstånd.

De tre faktorer som krävs är dels ett påslag av hormonet oxytocin, som sköljer över oss i mängder vid exempelvis sex och i mindre doser vid ögonkontakt med en annan person eller när vi ler.

Dels att man känner en samhörighet med den andra personen, som att man skrattar åt samma skämt, och till slut att man förmår att både uttrycka och förstå samhörigheten och det kallas av forskare för ’’hög vaguston’’.

Vagusnerven från förlängda märgen styr mycket av kroppsfunktionerna som andning och hjärtslag. Den styr också våra omedvetna, minimala muskelrörelser i ansiktet som avslöjar känslor.

Forskarna som mätt hjärnaktiviteten i sådana möten har inte funnit någon skillnad mellan kärlek som delas mellan totala främlingar, vänner, barn eller par; låt vara att man troligare och helt säkert oftare upplever det tillsammans med de närmaste än med främlingar.

Och vagustonen kan man träna upp, enligt Barbara Fredrickson, och göra sig själv mer mottaglig för kärlek.