”Varför gå och vänta på att bli vald?”
Daniel Pernikliski: Kvinnor, fria i dag istället
Lisa friade till mig en sen kväll i Vasaparken, efter att vi bara hade känt varandra i ett par veckor. Jag sa ja, och hade jag varit snabbare med pappersarbetet skulle vi ha varit gifta i dag. För oss, som egentligen inte tror på giftermål som kärleksmarkör, låg det romantiska i det spontana. Eftersom jag var för långsam fick det bli varsin tatuering av varandras namn istället.
Poängen är att det var Lisa som fick en impuls och följde den. Hon var den aktiva och jag den passiva.
Även om de flesta säkert tycker, på ett ideologiskt plan, att det är lika okej för en kvinna att fria till en man, som viceversa, så är det många kvinnor som aldrig skulle få för sig att göra det. Och många män som skulle känna sig obekväma, kanske rent av omanliga.
Traditionen är stark. Det är prinsen som ska komma på sin vita springare och fria till prinsessan. Han är den aktiva som väljer och hon den passiva som blir vald. Därför finns det både en och annan giftassugen kvinna som lägger sin fokus på att få sin partner att fria till henne, istället för att ta saken i egna händer och göra det själv.
Traditioner är bara fina om de bottnar i någonting fint. Den här traditionen har utformats i en tid då kvinnan var omyndig och underställd mannen. Hon var inte självständig nog att ta initiativet till giftermål. Vad är det för fint och romantiskt med att bevara det? Att som kvinna gå och vänta på att bli ”vald”, istället för att agera är som ett hån mot den egna frigörelsen.
Imorgon är det skottdagen och då är det enligt gammal sed fritt fram för kvinnan att fria. Hej medeltiden.
Så om du är man och vill gifta dig, är det extra romantiskt om du friar i morgon. Om du är kvinna – gör det i dag, eller i övermorgon.
Eller någon av de andra 1460 dagarna, mellan den här skottdagen och nästa.
