”Fånigt folk vill ha fåniga titlar”
Uppdaterad 2011-09-02 | Publicerad 2011-09-01
"Jag letar efter någon som är besjälad, inte blingad"
När vi åker till sommarstugan passerar vi Ludwigs Musik och Tyger. På hemsidan är de själva förvånade över företagets inriktning men intygar att kombinationen fungerar ”mycket bra”. Jag har inte sett Ludwigs visitkort men det skulle kunna vara
”Säljare/pianist/vävare/tenor/pappa/simlärare/” (det ligger leksaker och en liten badsjö bakom). Iallafall om han är typen som förverkligar sig själv.
Fånigt folk vill ha fåniga titlar. Först skulle de märkvärdifieras
(hygientekniker känns vekt. Varför inte parkettkosmetolog?). Sedan anglifieras (hej, Senior Vice President of Business Development!). Nu ska man dessutom adda vad man gör på fritiden. Det räcker alltså inte att vara duktig på sitt jobb, man måste ha en spännande hobby.
Men jag blir inte impad av pimpade titlar, slashkarriärer stinker
Kejsarens nya kläder. Om man ibland gör inhopp i reklamfilmer, filar på sitt första manus och gillar att sminka sina väninnor känns
”skådespelare/författare/stylist” mer desperat än driftigt.
Dessutom, vem vill anställa någon som så uppenbart inte kan bestämma sig? Som är halvdan på allt? När jag behöver en målare struntar jag fullständigt i om han även är yogainstruktör/bloggare/PT. För mig är det viktigast att han är hooked på hornsuggor. Jag letar efter någon som är besjälad, inte blingad.
Det här har kungen fattat för länge sen. Han har alltid hetat ”kung” och känner sig trygg i det. Det är ett av få yrken där det klart framgår vad man (inte) gör.
