”Var håller papporna hus?”
Daniel Pernikliski om kvällens andra avsnitt av tv-programmet "Mammor och minimodeller".
Programmet Mammor och Minimodeller inleds med en berättarröst som säger ”alla mammor har drömmar för sina barn…”. Och redan där, två sekunder in i programmet, börjar man fundera på var papporna håller hus.
Papporna syns sedan inte till i varken programmet eller i det mediarace som har uppstått kring serien, som om de inte existerade. Tycker papporna också att en modellskola för småflickor är klokt, eller bryr de sig bara inte om att göra någonting åt saken?
De som väljer att sätta sina döttrar i en modellskola för att intensivtränas i de osunda men ack så traditionella könsnormerna, vikten av att vara snygg, smal, sexig och så vidare, lever sannolikt i ganska könsstereotypa familjer själva. Och då är det mycket som talar för att papporna inte heller har någonting emot konceptet. Men det kan man naturligtvis inte veta eftersom man inte får höra deras åsikter.
Förmodligen tycker medierna att det inte finns ett tillräckligt stort allmänintresse i att berätta om vad papporna tycker, eftersom den allmänna uppfattningen, sorgligt nog fortfarande, är att det är mammorna som är barnens huvudföräldrar. Om barnen utsätts för orätt vill man naturligtvis hålla de huvudansvariga till svars och inte några stackars avbytare, som ändå inte har någonting att säga till om.
Det enda man kan vara säker på, när det kommer till de osynliga papporna i minimodellernas familjer, är att om de ogillar konceptet, så är det mammorna som har haft sista ordet i alla fall.
Men genom att inte låta papporna komma till tals, oavsett vad de tycker i frågan, markerar man tydligt att de inte har något föräldraansvar som räknas.
Och så förstärker man uppfattningen om att barn är kvinnogöra.
