Det är lätt att bli förälskad i Abruzzo. Regionen kryllar av medeltida städer och gamla slott. Men framför allt är det kanske maten som lockar. Prova själv att laga pasta på pinne. Foto: Sara Ringström
Ingen middag utan pasta.
I Italien har alla regioner sina egna traditionella rätter och speciella pastasorter.
I Abruzzo i södra Italien äter man pasta – på en pinne.
Kocken Francesco Liguori.
Vägen slingrar sig som en fullfjädrad politiker upp längs berget. På vänster sida passerar vi vinodling efter vinodling och till höger vräker det vackra, bergiga landskapet ut sig. I fjärran skymtar Grand Sasso, provinsen Abruzzos högsta berg som med sina 2 912 meter just idag gömmer sin topp ovanför molnen.
Vi är på väg till Civitella del Tronto, en liten by högt uppe i bergen. Den är mest känd för det stora fort som var skådeplats för det sista slaget i kriget som 1861 ledde till att Italien enades under ett styre.
Men vi har inte kommit för fortet, utan för maten.
Det italienska köket är väldigt varierat, varje region och ibland även stad har sin egen matkultur och sina egna rätter. Den här delen av Abruzzo är känd för sitt enkla och ganska rustika kök med maträtter som härstammar från tiden då Abruzzo styrdes av såväl spanska som franska krigsherrar.
Vi slår oss ner på uteserveringen till hotell och restaurang Zunica, vackert belägen på ett torg med vidunderlig utsikt ut över det bergiga landskapet.
”Vad vill ni ha för vin?”
Hotellets ägare Daniele Zunica hälsar oss välkomna med den för varje italiensk måltid så obligatoriska frågan:
– Vino? Vad vill ni ha för vin till maten?
Vi tackar nej och försöker förklara att vi kör bil. Ingen reaktion.
Vi pekar på klockan och säger att det kanske är lite tidigt att dricka vin till lunchen. Ingen reaktion.
Vi skrattar och säger förläget ”bara vatten, tack”. Ingen reaktion.
– Poco? Poco, bara lite vin, säger Daniele och spänner ögonen i oss på ett sätt som för tankarna till en dålig maffiafilm.
Vi nickar och ler ursäktande. Att tacka nej till vin i Italien är som att tacka nej till en kopp kokkaffe i Norrland. Bäst att säga ja, annars kan det tas som en förolämpning mot värden.
– Jag kör, drick du lite, säger fotograf Sara hjältemodigt.
Vi har beställt Civitellas mest berömda rätt, Pasta de Ceppe.
Ceppe betyder pinne, och just den här pastasorten görs genom att den färska pastadegen kläs på en smal pinne, till exempel en virknål, och formas till en lång makaron med ett litet, smalt hål i mitten.
Enkla, rena smaker
Ceppe-pastan serveras med en sås gjord på Karl Johansvamp, Funghi de Porcini, som också är typiskt för den här regionen. Det smakar underbart, enkla, rena smaker och med en pasta som känns purfärsk och garanterat hemlagad.
Det är kocken Francesco Liguori som gör all pasta till restaurangen, och när vi kikar in i köket håller han som bäst på att förbereda inför middagen.
– Pastarätten ska vara ren och enkel, då är den som bäst. Gräddiga och tunga såser, det äter man bara när det är fest, förklarar han.
Gör du alltid hemlagad pasta, även till dig själv?
– Nej, när jag lagar mat hemma då blir det oftast torkad pasta. Någon måtta får det vara.
Ett gott vin till pastan!
Ulrika Karlsson och Camilla Settlin.
Tastelines vinexperter Ulrika Karlsson och Camilla Settlin har recenserat över 2500 viner.
Så åker du hit
Flyg: Närmaste flygplats är Pescara, men det är ofta billigare att flyga till Bari, som ligger längre söderut. Inga direktflyg från Sverige, men till exempel Lufthansa flyger med en mellanlandning till Bari för cirka 4?300 kr t/r. Från Bari tar man enklast hyrbil.
Bo: I Civitella del Tronto finns ett par hotell, bland andra Hotel Zunica, som är ett familjehotell med dramatisk utsikt. Cirka 1 300 kr/dubbelrum inklusive frukost.
