Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Teneriffa festar loss i svängig sambatakt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-02-11

Dags för världens näst största karneval - där allt kan hända

Nu drar all världens karnevaler igång och har du missat att boka in Rio i år så finns ännu chansen att uppleva den näst största - den på Teneriffa. Om tio dagar startar det färgsprakande spektaklet på den lilla Kanarieön.

Aftonbladets Terri Herrera Eriksson kastade sig med liv och lust in i firandet på sin barndoms ö.

Åh vad jag älskar karnevalen! ropar Carmen.

Körrepetitionerna har redan börjat. Nära 20 äldre damer övar på sin sång "Vi gamlingar älskar karneval". Snart övergår de till en låt som kritiserar euron.

Det är tio dagar kvar till karneval och förberedelserna på pensionärsföreningen är intensiva. Föreningens medlemmar har skrivit sånger och fixat pengar till dräkterna. De har ordnat fester, sålt lotter och sökt bidrag. Nu ska de sista detaljerna på kläderna ordnas och sångerna ska sitta. Carmen repar varje kväll.

- Vi började planera för tio månader sen, berättar hon. Nu är den snart här! Jag är gammal, men man lever bara en gång och då gäller det att ha kul, eller hur?

Två dagar före invigningen smygstartar festen med en maxad tv-gala där man utser karnevalens drottning. I kulisserna står 20-åriga Yurena iförd en gigantisk utstyrsel som har kostat närmare en halv miljon. Folk måste assistera när hon försiktigt rör sig. Makeup och hår har tagit sex timmar att fixa till och får inte förstöras.

150 kilos karnevalsdräkt

- Jag har alltid drömt om att bli karnevalens drottning, säger hon. Sen jag blev vald till kandidat har jag tränat på gym flera timmar per dag för att kunna ta mig fram i kreationen. Den väger 150 kilo, så trots hjulen måste jag ha mycket benstyrka för att kunna rulla framåt.

Juan Carlos Armas har designat dräkten och ytterligare två av tävlingsbidragen. Yorenas kreation är en hyllning till arkitekten Gaudí.

- Tornen symboliserar Barcelonas katedral och bak finns detaljer från Park Güell, pekar Armas.

- Att skapa dessa har varit som en stor förlossning. Jag har jobbat hårt sen september och de tre senaste månaderna har 8-12 personer arbetat heltid med dem.

På backstageområdet pladdrar skolbarn utklädda till japanska geishor upphetsat medan de mer rutinerade dansgrupperna släntrar in i sista stund. En ödla röker irriterat, Harpo Marx övningsblåser i sin trumpet men blir åthutad av Fidel Castro, som går mot toakön där Döden och Charlie Chaplin trampar kissnödigt.

Yurena börjar bli rastlös. Hon är frusen, hungrig och längtar efter att få gå upp på scen. Jag hoppar över den ofina frågan om vad som händer om man blir kissnödig i en 150-kiloskostym.

Till sist inleds galan med fyrverkerier och grupper som dansar fram ur rökmoln. En efter en äntrar drottningkandidaterna scenen. Först framåt småtimmarna koras Drottningen. Hon heter Natalia och tar emot priset iförd genomskinlig kroppsstrumpa och en 200-kilos påfågelstjärt.

- Huvudsaken är inte att vinna, det är att delta och ha kul, säger Yurena käckt efteråt.

- Miljontals tv-tittare har sett mig ikväll. Nu ser jag fram emot invigningsparaden på fredag.

Enorm parad

Paraden är enorm. Timme efter timme dansar sambagrupperna förbi. Skönhetsdrottningarna - däribland Yurena - passerar med sina hov, Castro är tillbaka och skriker "Gringos! Jävla kapitalister!" åt den förtjusta publiken. Michael Jackson moonwalkar gatan fram och karnevalens klassiska murgas-körer sjunger spydiga sånger om landets politik.

När vi utmattade vandrar hem har inte ens halva tåget passerat. Detta var "den lilla invigningsparaden". Senare i veckan kommer den stora.

Maskerad för alla

Men karnevalen är mer än parader. Främst är den en jättemaskerad där alla deltar. Folk festar hela natten på Santa Cruz gågata, där det är så trångt att man ibland behöver sugrör för att kunna dricka. Upptryckta mot varandra är det lika bra att snacka kostymer:

- Coolt att du har klätt ut dig till båt! Vad kostade det?

- Ungefär 1 000 euro - det är det värt. Har du sytt kanindräkten själv?

- Japp, gick på kurs i våras. Kolla alla pärlor i öronen som jag har sytt på för hand. Fingrarna blödde!

På morgnarna ramlar resterna av nattens party omkring. En man utklädd till nunna ligger på gatan och ropar halleluja. En stork (han) och en gerillasoldat (hon) hånglar vilt. Två män i baddräkt försöker hitta en taxi. På frukostfiket sjunger några kvarglömda murgas med kraxiga stämmor. Det är fest i stan.

Hos pensionärerna träffar vi euforiska Carmen igen.

- I dag fyller jag 69, men jag hade glömt min egen födelsedag! Jag har ju nästa parad att tänka på!

Kören har samlats för att sjunga upp och klä sig. En del ser lite slitna ut. Carmens diabetes har börjat ge sig till känna efter flera dagars fest.

- Det är lugnt. Jag kan vila i graven! Men jag får inte på peruken - DET är ett problem!

Under paraden gör de vitala och eurokritiska tanterna succé. Efteråt är alla svettigt nöjda och stolta.

- Nu ska jag hem, ta insulin och byta kostym till dansen i kväll, säger vår supertant. Jag har en hel garderob med olika dräkter! Vi ses!

Slutar med begravning

Festveckan avslutas med den absurda programpunkten "Sardinbegravningen". En jättelik pappsardin bärs staden runt, åtföljd av tiotusentals svartklädda gråterskor, munkar och nunnor. Gråterskorna faller ihop i spelade hysteriattacker när sardinen baxas ut i hamnen och eldas upp. När fisken har brunnit ner är festen över. Livet kan återgå till det normala. Carmen och Yorena får vila.

- Aldrig, skrockar Carmen. Så snart festen är över börjar jag planera för nästa år. Ni ska få se!

En miljon deltar i karnevalen

Ladda hem resguider till Kanarieöarna:

Terri Herrera Eriksson

Följ ämnen i artikeln