Ven – ett grönt krusbär i Öresund
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-05-30
Möt färgspelet mellan knallgula rapsfält, gröna backafall och blå himmel
Som ett grönt krusbär i blåbärssoppan ligger ön Ven mitt i Öresund.
Förföriskt prunkande, lagom enslig och Medelhavslik.
Som en charmig, lite oregelbunden pärla pryder Ven Öresund, 7,5 kilometer från Danmark och 4,5 kilometer från Skåne. Men ön är långt ifrån någon skånsk pannkaka utan 45 meter hög – längs klintkusten stupar de gräsbevuxna branterna, backafallen, dramatiskt ner i sundet.
Högt där uppe på platån, mellan hav och himmel, är det lätt att förstå varför morgonfärjan från Landskrona var proppfull, fastän sommardagen är kall och blåsig.
Ven är det närmsta en Medelhavsö man kan komma på våra breddgrader. En del kallar ön för Eden, paradiset. Kan 360 stolta Venbor ha fel?
Den lilla lokalbussen som väntat in färjan i Bäckvikens hamn svänger uppför backen och svischar förbi cykeluthyrningen som med sina 1?000 gula cyklar nästan liknar ett rapsfält i blom. Längs raksträckan på landsvägen som korsar ön fortsätter prakten kilometer efter kilometer – solgula och lavendelblåa fält, vindpinade korsvirkeshus och prunkande trädgårdar.
Vid ett staket tar några tuppar en morgonpromenad. Strax intill tuggar ett gäng getter på det som ska bli ekologisk getost. Och i slutet av landsvägen lyser
S:t Ibbs gamla kyrka, på krönet av Vens berömda backafall som inspirerade skalden Gabriel Jönsson att tonsätta dikten ”Flicka från Backafall”.
När busschauffören släppt av en orgelreparatör vid kyrkan bromsar han i en nedfartsbacke och man hinner skymta en trädgård där två hästar betar, fridfullt obekymrade om kulingvarningen som råder.
Men nere i Kyrkbackens hamn, på den danska sidan av ön, har Ole Clausen och hans tre seglarvänner tagit det säkra före det osäkra och lagt till. De sitter i fören och kastar brödbitar till en svanmamma och hennes nyfödda dunboll, en lagom ansträngande Ven-syssla en sommarmorgon.
– Ven är en otroligt naturlig ö. Den känns svensk men också dansk.
Byggnaderna liknar de danska och naturen är storslagen, säger danskarna som lagt sig i lä några meter från Backafalls fiskrökeri.
Makrilldoften ringlar lockande över piren. Under de fyra sommarmånaderna röker Kjell Pålsson filéer på löpande band åt seglare, cyklister och andra sugna.
– Turisterna sköter sig oftast men en och annan borde inte kommit hit, säger rökeriägaren som hyllar sin ö genom att sällan åka härifrån. Barnen har däremot flyttat till fastlandet, berättar han.
Det låter obegripligt. Att någon frivilligt skulle välja att flytta härifrån. Det tycker också byalaget som har som mål att öka invånarantalet till 500.
– Men det ser tufft ut. Skolan kommer bara att ha en klass nästa termin när sexorna flyttas till Landskrona, berättar Krister Anderson som driver Café Mildahn.
För sex år sedan lämnade han och familjen det skånska fastlandet för att bli gårdsgägare på Ven och i dag gräddar han våfflor med hemlagad jordgubbssylt i den gamla ladan.
– Man säger att männen på Ven har det förspänt för de kan jaga och fiska medan kvinnorna kan ha problem att sysselsätta sig på vintern. Jag tror visst fortfarande ön lider brist på damer.
Själv uppskattar han lugnet och tystnaden. Särskilt när turisterna lämnat kajen en gång för alla på hösten.
– Vintern är tyst och lugn med klara och fina himlavalv och stjärnor och planeter. Jag förstår verkligen att Tycho Brahe stannade på ön.
Astronomen som på 1570-talet fick ön som förläning på livstid av danske kung Fredrik uppförde här den första vetenskapsinstitutionen i Europa – slottet Uraniborg och det underjordiska observatoriet Stjärneborg.
– Genom sina noggranna mätningar av stjärnornas positioner kunde Tycho Brahe spräcka Aristoteles gamla världsbild som ansåg att rymden var oföränderlig och forma vår moderna världsbild, säger guiden Ville Flensburg och visar vägen genom renässansträdgården som var tänkt att efterlikna Eden.
I en närbelägen håla i marken ligger de ursprungliga stenarna till Stjerneborg där besökarna genom ett bildspel i mörkret kan följa astronomens tankar i försöken att kartlägga universum.
Medan stjärnorna lyser upp himlen och bränningarna ligger som en silverkedja runt ön hörs en dov, allvarsam röst som kunde ha varit Tychos egen:
”Vi kan lätt bli besegrade av det onda
därför är det bäst att bo på en ö
Kan man inte kasta det onda i havet
kan man alltid stänga det ute”
Astronomen som insåg att livets gåta låg i att ständigt observera stannade på ön i 21 år och fick nio barn.
Hans sista ord på dödsbädden var: ”Måtte jag inte ha levat förgäves!”
Nej då. Men många som i dag besöker Ven frågar sig säkert hur någon kunde ägna sitt liv åt att utforska en svart, okänd rymd när ljuset, färgerna och paradiset självt fanns här.
Snabbfakta:
Britt Peruzzi